Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min
glädje över lagutskottets välvilliga behandling av
motionerna i ärendet om friköp av historiska arren-
den. Det är väl inte alla nya ledamöter förunnat att
redan första motionsomgången få ett bifall från ett
enigt utskott.
Jag har haft förmånen att få lyssna på mina farför-
äldrar och morföräldrar när de har berättat om sin
uppväxt i början av detta sekel. Min farfar försörjde
sig under en tid som statare. Det har också varit en
stor förmån att få höra, och för den delen också se,
hur de på olika sätt med framgång kämpat mot detta
djupt orättvisa och feodala system. Det är otillständigt
att det än i dag finns enstaka rester kvar av det feo-
dala systemet.
Med morgondagens beslut i denna kammare ges
regeringen möjlighet att undanröja en sådan rest. Jag
utgår från att regeringen utnyttjar denna möjlighet
och återkommer med ett förslag som gör det möjligt
att friköpa historiska arrenden. Det handlar inte i
första rummet om en ekonomisk fråga. Det handlar
mer om en mänsklig och medborgarrättslig fråga.
Den utredning som aviseras i utskottets yttrande
tror jag kommer att ge klart besked att friköp av his-
toriska arrenden äntligen kan bli verklighet och att
statsministerns ord i regeringsförklaringen - "Steget
in i 2000-talet skall tas med en politik som ökar rätt-
visan i Sverige" - också skall gälla för den lilla grupp
som fortfarande förvägrats att friköpa den jord som
de brukat i generationer.
Med dessa ord, herr talman, vill jag än en gång
uttrycka min glädje över ett enigt lagutskotts betän-
kande och yrka bifall till detsamma.