Herr talman! Jag tackar för svaret. Trots att jag
saknar rätt mycket av substantiell natur andas ändå
svaret en viss förståelse från Näringsdepartementet
för småföretagarnas situation. Jag vill också gärna
peka på att jag inte heller medvetet har försökt att
svartmåla situationen. Jag tycker att hela den debatten
är fel.
Men några fakta om företagsamheten talar dock
för att vi har mycket ogjort när det gäller att få fram
fler företagare. Jag vill bara peka på några fakta här.
Det är bl.a. det faktum att BNP per capita i Sveri-
ge relativt sett har gått ned kraftigt de senaste 20 åren.
Vi har gått från plats 8 till plats 17. Det kan jämföras
med Danmark som låg på plats 9 för 20 år sedan och
nu ligger på plats 5. Det är mot denna bakgrund vik-
tigt att man gör allt som kan göras för att öka tillväx-
ten i Sverige, att få upp BNP per capita, och företa-
gandet är en del av detta.
Ett annat faktum är att företagandet bland yrkes-
verksamma är mycket lägre i Sverige än i många
andra länder. Ungefär 12 % av de yrkesverksamma i
USA är företagare mot ungefär 6 % i Sverige. Den tid
det tar att starta företag i Sverige är i snitt omkring 17
dagar. I USA tar det fyra dagar att starta motsvarande
företag.
Riskkapitalmarknaden är mycket stor t.ex. i USA.
Den är där 0,9 % av BNP, och hos oss är den bara
0,2 %. Också där finns det fortfarande mycket att
göra.
Näringsministern nämner ofta våra stora insatser
när det gäller forskning och utveckling. Vi satsar
verkligen mycket på forskning och utveckling i pro-
cent av BNP, men problemet är att t.ex. USA, som
har mycket större BNP per capita, räknat på detta sätt
satsar mycket på forskning och utveckling. Mycket
mer pengar satsas i USA än i Sverige. Sverige ligger
alltså inte i topp i alla lägen.
Jag tror att en annan viktig orsak till att Sverige
har halkat efter när det gäller tillväxten är att i Sveri-
ge en mycket större andel av de arbetslösa är lång-
tidsarbetslösa än i USA. Också det är en viktig faktor
när det gäller svårigheterna för småföretagare att
anställa människor.
De fakta som har redovisats här visar att mycket
är ogjort när det gäller företagandet. Regeringen bru-
kar ständigt framhålla de åtgärder som näringsminis-
tern har tagit upp, som försök att ändra attityder och
inrättande av nya organisationer som ska förse före-
tag med offentligt finansierat såddkapital eftersom det
saknas privat riskkapital. Jag tycker när det gäller
attityderna över huvud taget att man måste tänka på
att sådana skapas av fakta. Företagarnas attityder är
kanske inte tillräckligt positiva därför att de möter en
verklighet som de inte upplever som positiv.
Dessutom säger sig många politiker här i kamma-
ren vilja företagarna väl och ha en positiv attityd till
dessa, men när det väl kommer till förslag från re-
geringshåll är det inte mycket som materiellt gagnar
företagen. Jag tänker speciellt på skattefrågorna, men
till dem ska jag återkomma i en av de nästföljande
interpellationerna.
Men det finns också mycket annat att göra. Jag
tänker på affärsidéer framför allt hos kvinnor som
inte kan förverkligas därför att det är så oerhört svårt
att komma in på de kvinnodominerade branscherna
vård och skola. Jag tror att det där finns väldigt
mycket att göra. Vi har t.ex. sett många fall där läkare
som har försökt starta eget skulle ha kunnat ta emot
många fler patienter men inte får det därför att lands-
tingen säger nej. De vill inte betala för dem.
Jag tycker att detta är en mycket underskattad ut-
vecklingsväg. Om man vill effektivisera branschen
genom att skapa konkurrens måste man utnyttja de
privata företagarnas möjligheter att ta emot fler pati-
enter än vad som från början var tänkt.
Jag vill till sist ställa en fråga: Vad kan närings-
ministern göra för att underlätta entreprenörskapet
inom de kvinnodominerade branscherna vård och
omsorg?