Fru talman! Jag ska säga att anledningen till att jag lämnade in denna interpellation är att finansministern och jag hade en debatt om 3:12-reglerna för någon månad sedan, där finansministern bara ville prata bolagsskatt i stället. Jag tänkte därför ge möjligheten att diskutera bolagsskatten utan att riskera att bli avklubbad av presidiet.
Bakgrunden är naturligtvis den väldigt stora bolagsskattesänkning som genomfördes den 1 januari i Sverige - 16 miljarder kostar den. Det är två tredjedelar av hela budgetutrymmet. Det byggde i höstas på att regeringen hade en mycket mer optimistisk syn på tillväxt och sysselsättning än vad någon annan hade. Man behövde inte vara en dystergök för att inse att Anders Borg och regeringen var väldigt fel ute, och så har det också visat sig vara.
Vi lade fram en politik där en betydligt större del av utrymmet skulle läggas på köpkraftsstimulanser till barnfamiljer och pensionärer. När Europa och våra exportmarknader krisar vet vi nämligen att vi kan hålla uppe sysselsättningen i landet om vi kan ge köpkraft åt de grupper i samhället vi vet faktiskt använder pengarna och går och handlar. Därför lade vi fram en helt annorlunda politik. Därtill lade vi naturligtvis mer av investeringar, järnvägsunderhåll och annat som inte bara betyder jobb i dag utan också ger bättre förutsättningar för framtiden.
Som alltid när vi diskuterar den här frågan är det som om regeringen bara ser en enda möjlighet för Sverige att fortsätta att vara ett framstående land när det gäller export, industri och tjänster, och det är tydligen att ha så låga skatter som möjligt. Vi har en annan syn. Vi ser att Sverige nu gradvis halkar efter. Vi drar ned på utbildningsambitionerna. Vi drar ned på högskolan i min egen hemstad Malmö, som skulle behöva byggas ut men nu får dra ned. I Blekinge, som är det landskap som har den högsta arbetslösheten bland ungdomar, tvingas man dra ned på utbildningen.
Det är klart att man inte blir ett attraktivt land för ny produktion, nya tjänster, nya idéer och innovationer om man är ett land som drar ned på utbildningsambitionerna och innovationerna. Vår linje är precis tvärtom: Vi ska konkurrera med ett väldigt högt kunskapsinnehåll, innovationer, välfärd, rättssäkerhet och social stabilitet.
När förslaget lades fram i höstas varnade vi för att det är en ganska aggressiv handling att genomföra en så stor bolagsskattesänkning i en situation där största delen av Europas länder - våra konkurrentländer men egentligen både konkurrenter och grannar - behöver konsolidera och försöka få in mer skatteintäkter. Det kommer att tvinga de här länderna att följa med ned. Precis så har det blivit - tyvärr fick vi rätt. Danmark, Finland och Norge är allihop på väg ned till den, som man säger, svenska nivån. Vi har satt tröskeln och flyttat ned nivån.
Min enkla fråga till Anders Borg är: Vad vann vi allihop på detta? Den enda konsekvensen av detta är nämligen att alla dessa länder som sänker tillsammans får mindre skatteintäkter, inte kan ha högre ambitioner när det gäller kunskap och välfärd och kommer att bli förlorare i det långa loppet.