Fru talman! Det blev en hel del debatt, och Borg höll sig något så när till bolagsskatten. Men jag ska ändå koka ned det till det som jag egentligen ställde interpellationen om. Den handlar nämligen om den relativa nyttan av en sänkning av bolagsskatten. Det var det som resonemanget gick ut på och som jag ville ha svar på.
Resonemanget var helt enkelt följande: Sverige sänker bolagsskatten och tvingar grannländerna att göra samma sak. Sverige gör det med motivet att vi på det sättet ska bli attraktiva och kunna konkurrera bättre och dra till oss företag som annars kanske skulle ha varit i Danmark, Norge, Finland eller någon annanstans. Men eftersom dessa länder nu också sänker bolagsskatten blir summan av kardemumman att vår relativa konkurrenskraft inte ökar gentemot dessa länder.
Då säger Anders Borg i svaret att kapitalstocken ökar i företagen och de blir stabila. Då säger jag att minst en fjärdedel av denna bolagsskattesänkning hamnade i storbankerna, som har använt pengarna till vinstutdelning. Dessa 4 miljarder är dubbelt så mycket som beloppet i det socialdemokratiska förslaget som handlade om att vi skulle kunna minska storleken på varje skolklass i de lägre klasserna med fem elever. Jag tror att svenskt näringsliv och vår framtida försörjning hade varit mer betjänta av att kunna ha fler lärare per elev i de lägre klasserna än att de som har bankaktier fick utdelning trots att Anders Borg inte tyckte att bankerna skulle dela ut sådan.
Därutöver måste jag ställa följande fråga till Anders Borg när jag nu har möjlighet, även om det är en annan debatt om bolagsskatten: Varför deltar inte Sverige i det internationella arbete som nu pågår för att omstrukturera bolagsskatten? Sverige kan bli en stor förlorare när OECD och G8-länderna nu håller på att göra om hela bolagsskattesystemet. Vi är inte där. Varför är vi inte det, Anders Borg?