Fru talman! Jag har fått ett antal frågor som jag egentligen inte är rätt person att besvara, men de hänger ändå i luften. Désirée Pethrus Engström var inne på samma tema i går när vi pratade om grönboken. Hon hävdade att facken skulle avpolitiseras. Jag vet inte om det är ett exakt citat, men det var någonting åt det hållet. Nu kommer Annika in på detta.
Det blir lite lustigt med tanke på EU-debatten. Vi hade uppfattningen att EU inte riktigt hade kompetensen att styra över svensk arbetsrätt. Då undrar jag om svensk riksdag har kompetens att styra över enskilda fackförbunds kongressbeslut och demokratiska process. Jag tror inte, och hoppas inte, att det är Désirée Pethrus Engströms eller Annika Qarlssons uppfattning att vi här i riksdagen ska besluta om vad enskilda fackförbund gör eller inte gör. Jag kan konstatera att det finns fackförbund som gör si och att det finns fackförbund som gör så. Jag har en privat uppfattning om vad som är klokt, och jag har en privat uppfattning om vilka fackförbund som fattar felaktiga beslut om huruvida det ska vara en partipolitisk anknytning eller inte. Det finns exempel på båda delarna, och jag har en mycket bestämd uppfattning om hur man ska agera som facklig företrädare. Men det skulle vara mig mycket främmande att från riksdagens talarstol ta över och lägga mig i den debatten. Det faller på sin egen orimlighet, och det tror jag att Annika förstår.
Återigen har vi situationen att välja om man vill ha eller inte ha avtal. Ska man också kunna välja om man vill följa arbetsmiljölagen, om det på något sätt skulle hindra ett litet företags verksamhet? Var går gränsen till frivilligheten för företagande?