Herr talman! Jag vill tacka Helena Höij för denna utmärkta plädering för förstärkta relationer med den islamiska världen, med arabvärlden och med Tunisien. Jag känner djup sympati med grundbehovet och den inriktning som frågan ger.
Vi har en traditionell vänskap med Tunisien. Arabvärlden behöver just nu kontakter med omvärlden, och vi behöver kontakter med dem. När jag arbetade med Lena Hjelm-Wallén tog vi initiativ till Euro-islam-projektet som visade sig vara väldigt välbetänkt redan på den tiden. Men det visade sig ännu mer angeläget senare.
Det är knapphetens stjärna här och budgetläget som tvingar oss till denna typ av beslut. Vi har haft hårda budgetbehandlingar om ambassader. Och det har varit med vånda och plåga som vi har gett oss in i dessa diskussioner. Som kabinettssekreterare fick jag genomleva detta under 90-talets slut, och 2001 tog vi beslut om att stänga ambassaderna i Kuwait, Peru, Libanon, Vatikanstaten och Tunisien. Det var plågsamt och är plågsamt och påverkar naturligtvis relationer, även om jag vill hävda att vi gör vårt yttersta för att hålla kontakterna vid liv. Vi har en ambassadör ackrediterad som reser dit regelbundet, och vi har tillsatt denna tjänsteman som är placerad på den finska ambassaden och som jag hoppas kan göra en god insats.
Jag hoppas att budgetläget kan bli sådant att vi kan få till stånd den förändring som är önskvärd och som jag är glad över att Sveriges riksdag visar så tydligt. Och jag vill uttrycka min tacksamhet över Helena Höijs ledning av detta delegationsbesök och över att hon väcker en även för mig som utrikesminister angelägen fråga om hur vi ska få de resurser som är nödvändiga för att vara representerade på det sätt som Sveriges riksdag önskar.