Herr talman! Jag tackar utrikesministern för detta debattinlägg. Det känns som om vi ändå har samma grundsyn när det gäller vikten av en ambassad och betydelsen av en permanent närvaro i så många länder som möjligt, men inte minst i ett land som Tunisien. Men det är knapphetens stjärna - jag tror att utrikesministern använde det uttrycket - som har lett till denna situation.
Som jag sade i mitt förra inlägg utvecklades Sveriges handel med Tunisien väldigt länge positivt. Men sedan ambassaden stängdes har den trenden brutits, och nu är den trenden i stället nedåtgående. Som exempel vill jag nämna Sveriges export till Tunisien som enligt SCB har sjunkit från nästan 1,3 miljarder 2001 till mindre än 700 miljoner förra året - och det på en marknad som växer med 5 %. Exporten borde ha kunnat fortsätta att öka.
Ambassaden i Tunisien stängdes av budgetskäl, men jag skulle vilja påstå att det egentligen inneburit en ekonomisk förlust för Sverige som helhet.
Precis som utrikesministern säger har vi sedan den 1 april i år ett kontor för att främja näringslivsutbyte i Tunis. Jag hoppas också att detta ska bidra till att utveckla det svensk-tunisiska ekonomiska samarbetet.
Jag skulle också vilja lyfta in den så kallade Barcelonaprocessen i debatten. Den har som mål att skapa ett område runt Medelhavet med fred och stabilitet, delat välstånd och förstärkt samarbete i sociala och kulturella frågor. I samarbetet deltar förutom EU:s medlemsländer också tio Medelhavspartner, däribland Tunisien. Det här samarbetet är unikt genom sin betoning på gemensamma värderingar, såsom demokrati och mänskliga rättigheter.
Tunisien har varit mycket aktivt i Barcelonaprocessen och var den första av EU:s Medelhavspartner att ingå ett associeringsavtal med EU. Det skedde redan 1998. Och Tunisien har tillsammans med Marocko, Egypten och Jordanien tagit initiativ till ett möte i Agadir 2001 för att visa på sin avsikt att arbeta för en frihandelszon för de arabiska Medelhavsländerna. Det är något som naturligtvis inte bara skulle gynna den ekonomiska utvecklingen i regionen, utan en sådan process skulle också bidra till att underlätta lösningen av de konflikter som finns i området.
Och jag vill igen hänvisa till utrikesutskottet. De skriver i sitt betänkande att Barcelonaprocessen redan nu bidrar till att ge gynnsamma förutsättningar för ekonomisk och demokratisk utveckling bland staterna i södra och östra Medelhavsområdet. Utskottet betonar till exempel vikten av att de nordliga parlamenten prioriterar EMPA, alltså Europa-Medelhavs-partnerskapets speciella parlamentariska församling. Det är något som naturligtvis riksdagen måste ta till sig, men det här visar också på riksdagens betoning av att de nordiska länderna deltar i Barcelonaprocessen.
Ett aktivt deltagande i Barcelonaprocessen från vår sida kräver också bilaterala kontakter och en förtroendefull dialog. Och här är jag tillbaka vid vikten av en väl utvecklad diplomatisk närvaro i Tunisien. Jag är tacksam för utrikesministerns principiella hållning men hade ändå hoppats att han här skulle kunna uttala en mer tydlig ambition för en full diplomatisk närvaro i Tunis. Jag delar nämligen inte utrikesministerns slutsats att det är en ekonomisk besparing.