Fru talman! Vi debatterar ett betänkande som rör en samlad straffrättslig terrorismlagstiftning. Initialt vill jag delvis hålla med Petter Löberg, tidigare talare i dag, om att det har varit ett högt tempo från regeringens sida när det kommer till antal levererade propositioner på terrorismområdet. Det har till exempel varit frågor om en mer heltäckande terrorismlagstiftning 2018, och vi har debatterat andra betänkanden tidigare i dag.
Kritiken från oppositionen handlar inte om antalet propositioner, utan kritiken från oppositionen och från Sverigedemokraterna handlar om det sakliga innehållet. Det sakliga innehållet ger oss vid handen efter morgondagens votering om samtliga betänkanden, propositionerna som regeringen har levererat genom åren, en europeiskt sett låg och svag strafflagstiftning mot terrorism full av hål och möjligheter för terrorister att undgå straffansvar.
Inte ens efter den här debatten och de beslut vi förväntas fatta den här veckan är ett deltagandebrott på plats i Sverige. Att delta i terroristorganisationer är inte kriminaliserat i Sverige 2022. Det är inte så att det var i förrgår som människor började resa till Syrien och Irak för att delta i Islamiska statens terrorkrig, utan det här har varit en väl debatterad och väl känd fråga för regeringen genom åren.
Vi får nästan lite tramsigt höra att kritiken handlar om att regeringen skyndar långsamt. Det finns en bäring i den kritiken, nämligen att Sverige sticker ut i Europa med en svag lagstiftning mot terrorism. Andra länder har redan straffat personer för delaktighet i och samröre med Islamiska statens terrorkrig. Andra länder i Europa har redan använt möjligheten att frånta medborgarskap från individer som till och med är födda i respektive länder för att kunna utvisa dem. Dessa länder inser att det handlar om ett ideologiskt krig.
Visst vill Sverigedemokraterna skärpa straffen mer än vad regeringen vill göra, för vi inser att tiden i anstalt inte tillnärmelsevis är tillräcklig om man har för avsikt att tro att individerna avradikaliseras under de få åren som det eventuellt kan handla om i de flesta typer av brottskategorier. Det här handlar om ett ideologiskt krig, ett krig som har importerats via invandringspolitik och en mångkulturell agenda till Sverige. Den absolut bästa lösningen är att vi fråntar medborgarskap, möjliggör utvisning, ger regeringen större befogenheter att utvisa personer som befinner sig i Sverige och utgör ett terrorhot, som vi har debatterat tidigare i dag. Det är där någonstans krutet måste ligga, och det är där kritiken kommer från Sverigedemokraterna mot regeringen.
Sverige har alltså en europeiskt sett jämförelsevis svag lagstiftning trots regeringens höga propositionstempo genom åren. Det är resultat som räknas, och det är där kritiken ligger.
Sverigedemokraterna har, precis som många andra partier, även i det här betänkandet en hel del reservationer. Vi har till och med ett förslag till tillkännagivande, men eftersom det är en falsk majoritet får det väl räknas som en reservation i sammanhanget.
En av reservationerna är reservation 2, som också tidigare talare har tagit upp i debatten. Den handlar om terroristbrottets subjektiva rekvisit.
Vi har kunnat se hur lantbrukare blir måltavlor för vad som kan klassas som terrorismaktivitet. Syftet är att påverka deras förutsättningar att verka med laglig verksamhet i Sverige. Det här måste givetvis ses hårdare på från samhällets sida, där många till synes små och oskyldiga brott kan utgöra ett led i ett större sammanhang som påverkar individer, jägare och lantbrukare på ett sätt som gör att de upplever det som betydligt mer allvarligt. Det är klart att vi även här måste kunna se helheten kring de många brott som framför allt jägare och lantbrukare utsätts för. Det blir också reservation 2 som jag väljer att yrka bifall till i det här sammanhanget, med en bibehållen kritik mot den regering som har varit passiv i terrorismarbetet under snart åtta år.