Fru talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservationer, nr 2 och 6.
Sverigedemokraterna ser allvarligt på att det är svårt för svenska åkare att bedriva åkeriverksamhet. Det transporteras enorma mängder gods på lastbil genom Sverige. Precis innan jag ställde mig i talarstolen var jag på ett seminarium med Ystad Hamn, Polferries och Unity Line. Alla siffror pekar på att godstransporterna kommer att öka. Fartygen blir allt längre, och transportbehovet blir bara större. Med andra ord borde svensk åkerinäring blomstra som den skönaste sommaräng, men tyvärr är det inte så.
Hur ser det då ut? När man åker längs de större vägarna ser man mängder med lastbilar, och de är inte alltför sällan utlandsregistrerade. Konkurrensen är stenhård, och priser dumpas. Inte sällan är priserna så låga att de knappt täcker bränslekostnaden för själva transporten.
Låt mig ta ett exempel. När jag var aktiv hamnarbetare var jag på besök i Lysekils hamn. De berättade att en av deras linjer till Polen hade försvunnit. Hur kan det vara möjligt, tänkte jag. Jo, priserna för lastbilstransporter är så låga att lastbilarna konkurrerar ut fartygen. Ett fartyg kan frakta oerhörda mängder gods men blir ändå utkonkurrerat av lastbilar. Det är helt otroligt.
Fru talman! Vi har i stort sett ingen kontroll över de transporter som sker i Sverige. Antalet trafikpoliser är ca 200, och de ska kontrollera alla vägar i Sverige. På 80-talet fanns det ca 1 500 poliser, och då var kontrollerna mycket bättre. Dessutom var det mindre trafik då än i dag. Det borde givetvis finnas minst 1 500 trafikpoliser och gärna 2 000 eller fler för att vi ska kunna ta tag i det utbredda fusket.
Med en trafikpolisstyrka på ca 200 poliser förstår man att det är få som stoppas och kontrolleras. Utländska chaufförer arbetar ofta under usla förhållanden. Många bor i sina lastbilar månader i sträck och lagar mat på spritkök vid vägkanten. Ser man inga poliser och aldrig blir stoppad och kontrollerad blir troligtvis frestelsen att tjäna några kronor extra genom att fuska ganska stor.
Vi måste vara tydliga. Det ska inte löna sig att fuska.
Ett sätt att tjäna pengar och tid är att strunta i att lastsäkra eller att bara kasta på ett litet surrningsband för att det ska se snyggt ut. Det är ändå ingen som ser genom skynkena på en trailer vad som finns där. En illa lastad trailer kan välta i en av de många rondeller den passerar på sin väg. Ännu värre är om lasten far ut ur trailern. Det har jag själv upplevt, men jag hade tur och hann stanna. Det var en lastpall som flög av lastbilen, och det kunde gått riktigt illa. Jag kan inte föreställa mig hur många sådana här olyckor som sker.
En annan gång körde jag bakom en lastbil i just en rondell. Chauffören hade inte lyckats fästa kingpin i dragbilen, vilket innebar att trailern var lös under hela färden. När chauffören svängde precis utanför hamnområdet lossade hela trailern från dragbilen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och beställaransvar
När jag var på lastsäkringskurs i hamnen fick vi följa med tullen och se hur det ser ut i verkligheten. Vi inspekterade trailrar som skulle vidare med rorofartyg till Immingham. Det är lite hårdare regler för last som åker med fartyg än för last som går på väg. Vi öppnade många trailrar, och det var inte många som höll måttet ens för att gå på väg. Det är speciellt viktigt på sjön att godset är rätt surrat, för blir det hårt väder och fartyget gungar är risken stor att lasten sliter sig och att det blir snedlast. Båten kan dessutom sjunka. Det är riktigt illa ställt i dag.
Fru talman! Vi måste få kontroll på transporterna som sker på vägarna. Redan 2015 kom rapporter om att fler än 1 000 utländska dragbilar aldrig ens lämnar Sverige - detta trots att vi har regler som säger att de får göra tre inrikestransporter under sju dagar. Men dessa lämnar aldrig Sverige.
Lastbilarna bör registreras så fort de kör över gränsen till Sverige, och med hjälp av gps-system ska vi kunna följa transporterna och se till att lagarna efterlevs.
Det fuskas mycket med kör- och vilotider genom att man väljer att manipulera färdskrivaren. Det måste kännas som en hopplös kamp för dem som försöker bygga säkra och trygga färdskrivare när vissa gör allt för att fuska.
Det måste bli tydligt att om man bryter mot reglerna ska det vara dyrt. Att chansa ska inte vara ett alternativ. Det måste sändas ut en kraftig signal att i Sverige är det inte lönsamt att fuska.
Polisen måste få en rimlig chans att kunna beivra fusket. Man kan få 40 000 kronor i sanktionsavgift om man bryter mot cabotagereglerna, och man kan få sitt fordon fastlåst i högst ett dygn om man inte betalar sanktionsavgiften, vilket få väljer att göra.
Vi borde se över möjligheten att höja sanktionsavgiften och givetvis även tiden för klampning. Regeringen fick ett tillkännagivande 2014 om att förlänga tiden för klampning, som då var just högst ett dygn. Mer än tre år senare föreslås nu i en proposition att klampning kan bestå i upp till högst 36 timmar.
Hur tänkte man här? Om polis eller tull väljer att klampa ett fordon kl. 15.00 måste de komma tillbaka natten därpå kl. 03.00 och lossa klampningen för ett fordon vars sanktionsavgift inte är betald. Det är inte rimligt.
Sverigedemokraterna tycker att utredningen har tagit på tok för lång tid och att klampningstiden är på tok för kort. Klampningen bör självfallet kvarstå till dess att sanktionsavgiften är betald. Annars kan den korta klampningen utnyttjas som veckovila för chauffören.
Tyvärr är det endast Sverigedemokraterna som har skrivit en följdmotion på regeringens proposition om förlängd klampning eftersom vi vill se längre klampning än 36 timmar. Vi hade gärna sett att även de andra partierna hade yrkat bifall till denna motion, men nej, det gör bara Sverigedemokraterna.
I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).