Fru talman! Det är uppenbart att Sverige inte vill
ha en djungelns lag i världspolitiken. Det är därför vi
har hållit mycket hårt på att det är FN som skall ge
mandatet när det gäller att ta till våld mot andra na-
tioner, i händelse av att den internationella freden
hotas, enligt kap. 7 i FN-stadgan.
Samtidigt är det viktigt att inte förtryckarens,
krigshundens, lag skall få råda i världspolitiken. Ef-
tersom Kosovo hade kommit i situationen att det
pågick ett krig, systematisk etnisk rensning, fördriv-
ning av människor, massmord på civila, förtryck av
oberoende medier etc., gick det inte längre att stå med
andra i kors. Vi befann oss i den situationen att vi var
lamslagna av folkrätten, men inte heller folkrätten
kunde skydda oskyldiga människor. Någonting måste
göras. Då växte det fram ett fredsförslag som accepte-
rades av den ena sidan. Då växte det fram ett tryck
från omvärlden mot Milosevicregimen. Den ville inte
ge sig, utan i stället fortsatte detta dödande och för-
tryck. Då var man tvungen att göra någonting.