Fru talman! Jag delar den oron om att vi skulle
kunna få en världspolis som bestämmer själv. Jag tror
inte att det här fallet kommer att vara ett prejudikat,
och det är inte Nato som sådant som har agerat själv-
ständigt. Det här har ju vuxit fram ur den s.k. kon-
taktgruppens arbete. Kontaktgruppen har varit den
organisation av stater som har åtagit sig att vara
medlare i konflikten.
Nu är vi i en situation där missiler landar. Vi föl-
jer naturligtvis detta med största oro. Det finns ingen
militär lösning. Bombningar löser inte konflikten. Det
måste bli en politisk lösning. Och det räcker faktiskt
att presidenten i Belgrad lyfter på telefonluren och
säger: Jag är beredd att acceptera det avtal som den
andra sidan har undertecknat och som hela världs-
samfundet inklusive Ryssland ställer sig bekom. Det
räcker. Där ligger ansvaret.
Jag vill också gärna understryka, med tanke på all
den ångest som finns bland kosovoalbaner och folk
från Serbien i Sverige, att man inte på något sätt skall
lasta dem. Det är en regim i Belgrad som bär det
tyngsta ansvaret. Det ansvaret och den belastningen
skall inte falla på serber som grupp.
Arbetsbelastningen på försäkringskassorna