Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för utläggningen! Jag vill ändå återkomma till min frågeställning om strukturella åtgärder som kanske behöver sättas in tidigt från politiken för att vända en sådan här trend. Jag tänker till exempel på balansen mellan å ena sidan fri forskning och å andra sidan styrd forskning.
Fri forskning innebär att man från politikens sida kan tänka sig att ge pengar och medel till universitet och forskare för att forskarna själva ska kunna definiera forskningsfrågor, forska och sedan komma fram till något som de faktiskt inte alls på förhand vet. Styrd forskning kan vara att man från politiken vill satsa extra på vissa områden eller att man från näringslivet kanske vill ha en satsning på elektrifiering och så vidare.
Kan Fredrik Malm möjligtvis redogöra lite för hur den här balansen ser ut i dag och hur den skulle kunna se ut i morgon? Är det för mycket fri forskning i dag eller är det för lite?
Frågar vi Kungliga Vetenskapsakademien skulle de säga att vi skulle satsa på mer fri forskning, och när vi träffar näringslivet säger de att vi ska lyssna mer på näringslivet. Frågan är var Fredrik Malm och Liberalerna befinner sig i det här spelfältet?