Fru talman! Nej, det var den absolut inte. Som jag sa i mitt anförande drevs han och de andra industrisnillena på den tiden, i början av 1900-talet och kanske i slutet av 1800-talet, av en obändig inre drivkraft. Det saknar jag lite. Där är vi inne på ett annat område. Jag tycker faktiskt att forskarna gnäller lite för mycket i dag. Nu sticker jag ut hakan. Men titta på industrisnillena i Sverige! Vi var verkligen bäst i världen. Vad är det vi har tappat? Det är sådana tankar som jag får. De gnällde inte. De bara kavlade upp ärmarna och jobbade. Men det innebär ju inte att folk inom akademin och forskare inte ska få påtala brister och fel. Det ska de visst göra.
Det är en jätteintressant fråga vad det var som gjorde att industrisnillena, inte bara Gustaf Dalén utan en lång rad andra industrisnillen, verkligen förändrade ekonomin i hela världen. Det är faktiskt sanning. Det är på riktigt. Och det ska vi vara oerhört stolta över.
Sedan tror jag att vi lever i ett annat samhälle i dag. Alla de grundläggande sakerna kanske redan är uppfunna. Vi kanske befinner oss på en så hög nivå att man måste ha enorma ekonomiska resurser för att åstadkomma saker som de företrädesvis gör på de amerikanska universiteten.
Jag tycker inte att Sverige ska ge upp. Vi ska ta upp kampen. Vi var världsledande en gång i tiden. Vi kanske inte kan få tillbaka riktigt den positionen, men jag tycker att vi ska kämpa oss upp så långt vi någonsin kan och med de gamla industrisnillena i åtanke. Dem ska vi vara väldigt stolta över.
(Applåder)