Fru talman! I civilutskottets betänkande 9 om byggfrågor tas bland annat ämnen som energiförbrukning i byggnader, byggfelsförsäkringar, inomhusmiljön, behovet av forskning och exempelvis byggnadsanpassningsbidrag upp.
I betänkandet finns nio reservationer varav tre är gemensamma för den rödgröna oppositionen. Jag står självklart bakom samtliga Miljöpartiets reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till enbart reservationerna 1 och 8.
Det globala arbetet med att minska utsläppen av klimatpåverkande kemikalier av olika slag för att möta klimatutmaningen samt det lokala och det nationella arbetet med att förbereda oss på att minska vår sårbarhet för de förändringar som vi vet kommer att ske på grund av de utsläpp som redan har gjorts innebär att stor hänsyn måste tas i allt byggande. Inte minst gäller det byggandet av bostäder som vi förväntar oss ska erbjuda oss, våra barn och barnbarn förnämliga boendemiljöer i åtminstone hundra år framåt.
Alla samhällssektorer berörs i och för sig av detta långsiktiga planeringsbehov som klimatutmaningen innebär. Men jag tycker att den byggda miljön representerar ett stort kulturellt, ekonomiskt och känslomässigt kapital. Jag menar därför att det kanske är den byggda miljön som vi har störst anledning att verkligen värna om i detta klimatperspektiv.
Nästan samtliga de 40 förslag som behandlas i betänkandet kan på något sätt också knytas antingen till det numera traditionella klimatarbetet med att minska mänsklig påverkan eller till det mer svårgripbara och lite knepiga arbetet med att minimera sårbarheten i vårt samhällsbygge på olika sätt.
Energifrågorna står i centrum, och byggsektorn står för en stor del av vår energianvändning. Men byggsektorn är ett område där det kanske är enklast att också genomföra stora förändringar.
Tack vare Miljöpartiets politik har vi redan nästan helt och hållet lyckats avskaffa eldningsolja för uppvärmning, och nu är vi i full färd med att fasa ut stora delar av den direktverkande elvärmen.
Dessa två exempel handlar om byte av energikälla. Samtidigt har utformningen av politiken faktiskt skapat incitament att minska energiförbrukningen. Energibehoven i vår byggda miljö kommer kanske snart att kunna tillgodoses huvudsakligen med biobaserad fjärrvärme, lokalt eldad biomassa i olika former, solenergi och geotermisk energi, alla dessa med vindkraftsel som huvudsaklig försörjning till pumpar, fläktar, styrutrustning och som hjälp- och stödenergi.
Riksrevisionens granskning av hur energideklarationerna har införts är i detta sammanhang en, som jag menar, betydelsefull fråga. Syftet med energideklarationerna är bland annat att de ska kunna vara ett stöd för fastighetsägarna i deras arbete med att energieffektivisera sina fastigheter. Så länge som systematiken och tillförlitligheten i detta brister och kvaliteten varierar så mycket är det svårt att få den önskade effekten. Till exempel de rekommendationer som man förväntade att fastighetsägarna skulle få verkar de i de flesta fall inte få.
Riksrevisionens styrelse anser att införandet av energideklarationerna inte har blivit särskilt lyckat, och vi i den rödgröna oppositionen delar alltså den uppfattningen.
Fru talman! Det kan tyckas onödigt ur ett klimatperspektiv att lägga massor med resurser på att minska energianvändningen i vår byggda miljö om vi nu kan lösa energibehoven där med bioenergi och framför allt sol och vind eftersom den byggda miljön då inte är ett problem ur ett klimatperspektiv. Men så enkel är inte ekvationen. Vi behöver råvaror och energi till så mycket annat, så sparsamhet blir hela tiden viktigare och viktigare.
När vi minskar energianvändningen i den byggda miljön får vi skogsråvara över för industriändamål och kanske även för tillverkning av fordonsbränslen. Konkurrensen om bioråvaran har hela tiden ökat.
Alla takytor i framtidens byggnader kanske inte behövs för att producera värme, el och varmvatten till husen som taken sitter på. Kanske blir det energi över för industri- och transportsektorn om husen är riktigt energisnåla och vi själva lär oss att spara energi till vardags.
Men den stora utmaningen är inte nybyggnationen utan det är det som vi redan har byggt. Att energieffektivisera gamla hus är betydligt svårare än att bygga smarta nya hus. I en av reservationerna påpekar vi hur viktigt det är att man inte glömmer bort innemiljöfrågorna när man renoverar gamla hus. Aktuellt i dagarna är oron för att dåligt genomförd
relining
av gamla avloppsstammar kan leda till kemiska emissioner och öka risken för cancer.
Om nya mattor limmas på gamla eller om gammalt lim inte tas bort på rätt sätt innan nya ytmaterial sätts in kan även det leda till kombinationer mellan material som ger emissioner som kan vara mycket hälsofarliga. Byggmaterial från olika epoker i byggindustrin fungerar nämligen inte alltid så bra med varandra, och man har ofta inte förutsett dessa problem.
I samband med renoveringar av exempelvis miljonprogramområdet gör man ibland förändringar av lägenheternas indelning. Då är det viktigt att man även gör nya beräkningar av ventilationen i husen så att den anpassas till den nya indelningen av lägenhetsvolymer och rumsvolymer. Förändrad användning är faktiskt ofta en orsak till att byggnader vid renoveringar blir hälsofarliga eftersom den ursprungliga tekniken är så pass optimerad till en viss form av belastning.
Men det är möjligt att nå både energi- och miljöfördelar och fördelar när det gäller inomhusklimat vid renoveringar. Vi pekar i en av våra reservationer på att det är viktigt att man tar hänsyn till det och jobbar för att det bevakas.
Den genomsnittliga medborgaren vistas numera inomhus ungefär 90 procent av dygnets alla timmar. Vi som har haft turen att få ett jobb vistas ofta i många olika miljöer, och vi kan ofta göra avbrott under dagen både för fika, lunch och så vidare. Men å andra sidan hinner vi kanske inte sova så många timmar varje natt i våra sängar. Men de minsta och de som är mest känsliga och sårbara för dålig inomhusmiljö sover ofta väldigt länge i sin säng. Om de är duktiga och lättskötta får de ganska tidigt ett eget rum att sova i. Oftast är det ett litet rum med liten luftomsättning. Kanske ligger det vägg i vägg med ett våtutrymme som ett badrum, en toalett eller ett kök. Hur många av dygnets alla timmar vistas små barn i sitt lilla rum, och hur hälsosamt är det? Oftast är det naturligtvis inga fel på barnens rum. Men i de fall där det finns en fuktskada i närheten är det kanske just de snälla och lättskötta barnen som drabbas värst.
Att vi vistas en så stor del av vårt liv inomhus ställer alltså stora krav på den byggda miljön. Det gäller inte bara våra bostäder. Sjuka hus har blivit ett begrepp på alla typer av byggnader som gör att människor blir sjuka. Förutom bostäder finns det exempel på polishus, skolor, förskolor och idrottshallar - bara för att nämna några - som har mycket stora problem med höga fukthalter, halter av ohälsosamma kemikalier, ofta också i kombination med omfattande mögelpåväxt på stora ytor av byggmaterialen i dessa hus. Trots att dessa problem med sjuka hus och ohälsa till följd av en dålig inomhusmiljö är väl kända har inte tillräckliga åtgärder vidtagits för att undvika att nya ohälsosamma byggnader tillkommer i vår byggnadsuppsättning och inte heller för att åtgärda att de byggnader som redan är drabbade av fukt och mögel eller skadliga kemikalier åtgärdas.
Därför föreslår vi i en reservation en lagstiftning om garantier som verkligen innebär att den som bygger och den som förvaltar får ett reellt ansvar för att det som man har byggt och som man förvaltar inte är hälsofarligt. Vi menar att det inte, som i dag är fallet, ska vara möjligt att först ta betalt och sedan ta betalt en gång till för att åtgärda det som man från början byggt fel.
Inte heller räcker det, menar vi i Miljöpartiet, att en sådan garanti gäller några få år, utan vi måste komma till ett läge där den typen av garantier gäller i årtionden. Eller varför inte så länge det är tillåtet att använda en byggnad? Vi utfärdar ju körförbud för trafikfarliga bilar. Varför skulle det då vara så konstigt med brukarförbud för hälsofarliga byggnader?
Jag vill inte bli påkörd av en okontrollerbar bil när jag är ute och går på en trottoar i stan. Lika lite vill jag bli bombarderad av farliga kemikalier eller mikroorganismer när jag kliver in i en klädbutik, en frisersalong eller en livsmedelsbutik eller när jag besöker en granne eller en gammal bekant. Självklart vill jag inte heller att mina barn eller barnbarn när de är i skolan eller på fritidshemmet ska utsättas för en ständig dusch av ämnen som är vävnadsnedbrytande, immunförsvarshämmande och cancerogena.
Ekonomiskt ansvar för dem som förvaltar och för dem som bygger - ett ansvar som de inte kan komma undan - är förmodligen enda sättet att få slut på sjuka-hus-problematiken. Det borde vi som lagstiftare försöka skapa.
Ett annat förslag som i betänkandet avstyrks av majoriteten handlar om inrättandet av en bygghaverikommission. På samma sätt som haverikommissioner utreder dödsolyckor i trafiken, stora olyckor till sjöss och flyghaverier är det nödvändigt, menar vi i Miljöpartiet, att inrätta en haverikommission också för bygghaverier. En sådan kommission skulle rycka ut varje gång sjuka-hus-larmet går, och den måste ha en så bred kompetens att den kan hantera både byggnadstekniska problem och sjukdomsproblem som uppstått.
Tack vare att man under årtionden väldigt noga utrett orsakerna till att människor skadats så allvarligt som faktiskt skett vid många trafikolyckor har våra bilars inre krocksäkerhet kunnat utvecklas enormt mycket. Med den smarta tekniken och den utvecklingen slutar olyckor som tidigare faktiskt ledde till döden i dag ibland med bara blåmärken och illamående. Att vi hittills fullständigt har nonchalerat möjligheterna att genom att noga följa upp varje drabbad och varje sjukt hus nå samma kunskapsutbyggnad beträffande både den byggda miljön och bilismen är egentligen en gåta, menar jag. Jag hoppas att en ny regering ändrar på det.
Miljöpartiet är känt för att komma med nya smarta styrmekanismer. Ett av våra förslag som majoriteten avstyrker i betänkandet handlar om en ekonomisk mekanism för självreglering inom byggsektorn. Vi föreslår att en fond inrättas med syftet att ge ersättning till dem som drabbas av sjuka hus. Fonden föreslås bli finansierad genom avgifter från dem som bygger. På så sätt kommer dessa att jaga varandra så att var och en tvingas göra rätt för sig. Ingen vill ju vara med och betala för misstag som andra inom sektorn begår. På det viset får vi alla goda krafter på vår sida, menar vi.
Ett förslag om översyn av byggregler i syfte att sänka byggkostnaderna avstyrks också i betänkandet. Det gäller även ett förslag om att komma till rätta med de mellan olika upplåtelseformer orättvisa skattereglerna. Man avstyrker dessutom ett förslag om att införa besiktning av balkonger och ställer sig avvisande till oppositionens krav på att initiativ tas för att stimulera till en bättre kunskapsutbyggnad på byggområdet.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag är riktigt besviken på att jag är tvungen att reservera mig när det gäller avstyrkandet av vårt förslag om en översyn av lagstiftningen om bostadsanpassningsbidrag. Förslaget syftar till att fler studenter med funktionsnedsättning som verkligen har behov av anpassade tillfälliga studentbostäder på studentorter ska kunna få den hjälp som de rimligen behöver få.
Fru talman! Allra sist: Jag tycker att det är dags att sätta i gång bygget av dubbelspår mellan Falun och Borlänge.
(ANDRE VICE TALMANNEN: I och för sig en byggfråga.)