Herr talman! Vi är absolut för att driva de frågor som kan göra att vi får en tilltro till näringen och att vi får en fortlevnad, både på havsmiljösidan och på den sociala sidan.
Men det handlar också om ekonomiska förutsättningar, och just nu har branschen lönsamhetsproblem. Därför måste vi hela tiden vara i fas så att de kan ha kvar sina båtar. Var ska de annars göra av dem? Det går inte att skapa en idyll i tanken, utan det är hard facts och pengar som talar.
Det är viktigt att vi har fötterna på jorden och inser att det handlar om att skapa lönsamhet och affärskedjor som kan bidra till att göra skillnad, för då känner fiskarna sig trygga.
Ett exempel på detta är Koster, där räktrålarna bottentrålade grunt i marint naturreservat utan att vara nere i dyn. På eget initiativ fiskade de tre dagar i veckan därför att de såg att det fungerade då. Det fanns även forskning som följde detta arbete och deras verksamhet och såg att det fungerade bra.
Jag förstod på Elin Segerlind att man lutar åt att stödja förslaget om totalförbud mot bottentrålning i marina reservat. Är det så?