Herr talman! Tack, Maria Gardfjell, för ett innehållsrikt anförande!
Jag blev glad över att Maria Gardfjell tog upp att det finns möjligheter även nationellt att göra skillnad. Det är viktigt att vi tänker på det. Jag försökte plocka upp det i mitt anförande: Se på möjligheterna där vi faktiskt kan agera!
Precis som Maria Gardfjell säger kan vi inte vänta när det till exempel gäller situationen för strömmingen. Det känns bra och rätt att man försöker ta upp det på detta nyanserade sätt.
Jag tänkte på en sak när det gäller tumlaren. När jag tittade i den nya rödlistan för 2020 förvånade det mig positivt att tumlaren faktiskt betraktas som livskraftig i Västerhavet. Det är otroligt vilken faktisk förändring som kan ske, och då också på arter. Östersjöpopulationen är ju inget att yvas över, men att det faktiskt kan hända någonting positivt behöver vi också se - att situationen för miljön vänder och vi får en biologisk mångfald som kan ge oss nya chanser.
Maria Gardfjell talar också om att ta ett helhetsgrepp, och det välkomnar jag. Jag tycker att det vore bra. Men när jag och Elin Segerlind diskuterade lät det lite som att vi ska sprida ut detta åt alla - alla ska få dra upp någon liten abborre - men det är inte så det fungerar, för det här handlar också om företag som driver frågor och som helhjärtat går in i detta.
Hur tänker Maria Gardfjell om det?