Fru talman! Som nyss sades här är det 18 motioner som vi behandlar i betänkandet. Åtta av dem behandlas på så kallat förenklat sätt. Det innebär att det är motioner som har behandlats tidigare, och inget nytt har egentligen tillförts. Därför har utskottet tagit samma ställning som tidigare.
Av de motioner som har fått lite mer grundlig beredning vill jag uppehålla mig helt kort vid två stycken. Den ena gäller kommunernas storlek och uppgift och den andra sanktioner mot kommuner med mera.
När det gäller kommunernas storlek och uppgifter är vi väl överens om och medvetna om att det finns problem för en del. Det är inte bara storleken det handlar om utan det kan vara skattekraft, geografi, inflyttnings- eller utflyttningskommuner med mera.
När det gäller kommunernas möjligheter att klara sina uppgifter finns det även för små kommuner en rad verktyg. Vi har en lång tradition av kommunal samverkan genom till exempel kommunalförbund. Det finns många som i sådana förbund sköter räddningstjänst, skolfrågor, trafik med mera. Man kan skapa gemensamma nämnder. Det finns också företag. Det är inte ovanligt att man lägger turistfrågor i sådana företag. Stiftelser är en annan samarbetsform för skyddsvärd natur, byggnader, anläggningar och annat. Man har även föreningar. Det finns kommuner som tillsammans med näringslivet bildar föreningar och driver just den typ av frågor som har anknytning till både kommuner och näringsliv. Interkommunala avtal är vanliga när det gäller till exempel gymnasie-utbildningar.
Ansvarskommittén gjorde bedömningen att det för närvarande inte behöver göras någon kommunindelningsreform, men säger också att det finns anledning för staten att särskilt följa utvecklingen inom de mindre kommunerna. Ansvarskommitténs förslag bereds för närvarande. Utskottet anser att beredningen bör avvaktas, varför motionen avstyrks.
När det gäller sanktioner mot kommuner som bryter mot lag anser utskottet att det inte är nödvändigt med ett tillkännagivande om utökade sanktionsmöjligheter. Bestämmelser om laglighetsprövning finns i kommunallagen. Om ett beslut överklagas som inte har tillkommit i laga ordning, det vill säga inte är en angelägenhet för kommunen, upphävs beslutet. Det finns då en möjlighet för revisorerna att kontrollera om domarna följs. Om det inte görs ska det påtalas för nämnden. Om nämnden inte bryr sig om det går man vidare till fullmäktige och får upp frågan på det sättet.
I lagen från 1993 infördes även bestämmelser om sanktionsavgifter. Man har en lägsta avgift på 10 000 och en högsta på 1 miljon kronor.
Ganska nyligen, i proposition 2008/09:231, föreslogs nya regler i konkurrenslagen, vilket innebär att en kommun eller ett landsting kan förbjudas att bedriva viss verksamhet.
Utskottet anser, fru talman, att detta sammantaget räcker och att ett tillkännagivande inte är nödvändigt.
Fru talman! I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.