Herr talman! Tack, Larry Söder, för anförandet! I det här replikskiftet tänkte jag att vi skulle prata om konsumentpolitiken.
Jag är helt övertygad om att Larry Söder i sitt hjärta värnar om konsumenterna, att han står på våra barns och ungas sida och att han finner ett värde i att stå upp för dem som inte själva har en stark röst.
Därför kan jag inte förstå den historiska omvändningen. Rätta mig om jag har fel, men det fanns en gång en kristdemokratisk konsumentminister, Inger Davidsson, som införde det statliga stödet till Sveriges Konsumenter eftersom ni såg värdet av en oberoende konsumentröst både i Sverige och i EU.
Nu står ni bakom en budget som tar bort hela det här stödet. Konsekvenserna är helt tydliga: färre granskningar, färre remisser, mindre närvaro i EU och en tystare konsumentröst, nu när marknaden är mer aggressiv än tidigare.
Min fråga till Larry Söder är hur det här går ihop med er tradition att värna civilsamhället och stå på de svagas sida. Varför väljer ni att tysta den här konsumentrösten som en tidigare KD-minister, som verkligen ville värna den här organisationen, själv byggde upp?