Herr talman! Den borgerliga regeringen pratar om välfärd och håller presskonferenser om PR-mässigt namngivna satsningar samtidigt som de i tysthet fryser kommunernas statsbidrag. Vänsterpartiet har i en rapport,
Statsbudgeten och kommunerna
, redovisat detta förhållande. Den borgerliga regeringen håller inne omkring 6 miljarder kronor från kommunsektorn redan 2010 utan att det uppmärksammas.
Jag lyssnade på interpellationsdebatten i fredags mellan Vänsterpartiets Ulla Andersson och biträdande finansminister Mats Odell. Han redogjorde gång på gång för att hans regering inte hade skurit ned några statsbidrag till kommunsektorn. Han ville inte kännas vid det beslut som finns i 2007 års budgetproposition under utgiftsområde 25, 48:1, Kommunalekonomisk utjämning. I 2008 års budgetproposition finns ingen ändring av detta.
Det är riktigt att för åren 2007 och 2008 är regeringens nivå på statsbidragen lika hög som den som s-v-mp-konstellationen kom överens om förra mandatperioden. Men för år 2009 och 2010 aviserar regeringen att nivån på anslaget till den kommunalekonomiska utjämningen fryses på oförändrad nivå. Det innebär att uppräkningen av statsbidragen uteblir.
Hur många gånger debatterade vi inte detta föregående mandatperiod, då framför allt Kristdemokraterna och Centerpartiet talade sig varma för en indexering, det vill säga en uppräkning av statsbidragen till kommunsektorn. Men det har man tydligen glömt när man hamnar i regeringsställning.
Herr talman! Statsbidragen skulle vid en uppräkning ha ökat med 3,1 miljarder kronor 2009 och 5,9 miljarder kronor år 2010. Det blir tillsammans 9 miljarder kronor.
Jag hoppas att inte svenska folket låter sig duperas av den borgerliga regeringens vackra tal och utspel ju närmare vi kommer valet. Reinfeldt har ju redan varit ute och lovat miljarder till äldreomsorgen. Vem står på tur nästa gång att lova pengar från den uteblivna uppräkningspåsen?
Herr talman! Jag har åtskilliga gånger diskuterat i denna kammare om den så kallade finansieringsprincipen. Där har, vill jag minnas, Kristdemokraterna varit de mest aktiva i att hålla fanan högt för att finansieringsprincipen ska gälla. Det handlar i korthet om att beslut som riksdagen fattar och som påverkar kommunsektorn ska efterföljas av beslut som neutraliserar de effekterna.
Regeringsförslag som inte har reglerats är försämringar i a-kassa och aktivitetsstöd, sänkt beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst och sänkt tak i sjukförsäkringen. De besluten försämrar kommunsektorns ekonomi per år med mellan 1,5 och 1,6 miljarder. Då talar jag om 2008, 2009 och 2010. Kommunsektorn har alltså inte blivit kompenserad för dessa statliga beslut som reducerat kommunsektorns inkomster.
Avslutningsvis finns det ytterligare kostnadsökningar som kommunsektorn drabbas av och i framtiden i ännu större grad kommer att drabbas av. Det är de ökade socialbidragskostnaderna. När man stryper socialförsäkringssystemen ökar antalet människor som måste gå till socialen för att få försörjningsstöd, speciellt när konjunkturen avmattas. Det blir alltså kärvare tider för kommunsektorn, och mer problematiskt kommer det att bli.