Herr talman! Det är väldigt intressant att socialförsäkringsutskottet diskuterar företagarvillkor. Det är något som brukar förekomma i näringsutskottet och skatteutskottet.
Vi har nyligen haft en debatt om olika förslag för att få intäkter till systemet som har lagts fram från olika partier. Bland annat ville man dra in 1,8 miljarder från skogsindustrin genom ökade transportkostnader som man sedan ska lägga tillbaka till sociala avgifter i en annan glesbygd. Det är en rätt intressant variant. Man kan dribbla med siffror om man vill. Jag går tillbaka till vad detta handlar om, sociala avgifter.
Företagen i Sverige är ofta små eller mindre. Det är en företagsstruktur som har bildats under lång tid. Det har varit svårt för mindre företag att växa. Vi borde ha varit bättre på det. Vi har en så kallad flaskhals. Vi talar om timglaset.
Vi har många väldigt små företag och många som är anställda i väldigt stora. Men de medelstora har vi inte som man har i Europa i övrigt. Det hade varit nyttigare om vi haft fler svenska företag som vuxit på det viset. Ikea är där ett undantag.
Man måste också definiera vad man menar för någonting. Vi vet enligt många studier att nya företag finns i denna sektor bland de mindre företagen. Hur gynnar man de företagen? Vad gör man bäst för att de ska vilja anställa och utvecklas?
Det handlar inte bara om sociala avgifter. Det finns en del andra saker som innovationer, kostnader för att driva företag och kostnader för att transportera varor, tillgång till utbildad arbetskraft för just detta, och inte minst forskning, och så vidare.
Det är mycket mer komplext än att tala om arbetstillfällen per se och skapa dem enbart genom att sänka några delar i socialavgifterna. Det finns i dag redan omfattande sänkningar på flera områden. Det framgår av betänkandet, så jag tänker inte ta upp det här.
Det gör man för att hitta riktade insatser. Hur ska man hitta de optimala insatserna? Jag tror att det är svårt att göra det, eftersom det varierar över tid. Man måste använda pengarna på ett mycket klokt sätt så att man får de önskade effekterna.
En valfrihetsreform som exempelvis tillgång till sjukvård på bredare bas i glesbygd måste vara väldigt viktigt för företagen, för ungdomar och för arbetstillfällena. Det har vissa motsatser här, exempelvis.
Om man vill titta på socialavgifterna är det inte bara socialavgifterna som är de stora kostnaderna. Vi från Kristdemokraterna har haft tankar på att kanske halvera sjuklöneansvaret till en vecka i stället för 14 dagar för de minsta företagen. Det skulle minska risken för dessa företag och göra det betydligt lättare för dem att anställa fler som kanske är svåra att anställa. Nu talar jag inte bara om ungdomar. Det är ett exempel man kunde titta på.
Vi behöver också förbättra för småföretagen på en rad andra områden med olika villkor. Det finns något som heter Företagsskattekommittén som tittar på olika förslag. Den har lagt fram ett delbetänkande som fick ganska mycket stryk i vissa delar. Detta måste man se i sammanhang med företagsskatteutredningarna i kombination med socialavgifterna. Man kan inte enbart titta på en socialavgiftssänkning och tro att alla kommer att rusa dit för att få jobb. Så fungerar det inte.
Det är andra villkor för företag, om vi tar exempelvis glesbygd. Det är transportkostnader, service, boendemöjligheter och så vidare.
Det finns en sak som jag vill lyfta fram som sällan kommer fram i sådana här polariserade debatter: Nedsättningen av arbetsgivaravgiften måste sammantaget ses i ett längre och bredare perspektiv. Vi kan inte bara titta på ett fokusområde och säga: Vi gör så här, och så löser det sig på detta område! Så fungerar det inte.
Det är samma sak med de utvärderingar som görs. Man utvärderar reformer efter ett kvartal och talar om hur de skulle ha utfallit. Tror man att alla står i startgroparna den 1 januari och kastar sig över vissa människor för att anställa dem? Så fungerar det inte, och det oavsett om det finns en konjunktur som är sviktande eller andra förändringar i samhället.
De som påstår detta måste beakta konjunkturer och samhällsförändringar. Det går inte att rycka loss ett mått ur sitt sammanhang och säga att så här är det. I och för sig kan det vara sakligt rätt, men om man stoppar in det i sin helhetsbild är det helt missvisande. Jag kan ta ett exempel från Norge. Där gjordes för några år sedan en utvärdering av vad det kostade i permanenta jobb för att sätta upp ett vindkraftverk. Varje jobb kostade 5,9 miljoner kronor. Ska vi då inte ha några vindkraftverk? Det kan vara bra att sätta in saker i sitt sammanhang. Jag tycker att det ibland blir lite för enkla resonemang.
Jag vill avslutningsvis ta upp de ideella föreningarna, som nämndes tidigare. Jag tror att det är bra om man kan hitta en sådan lösning som finns i motionen och att man ser över den ideella sektorn. Men det måste givetvis ske med en avgränsning så att det inte blir missvisande. Jag tror ändå att det kan vara bra att man tittar på detta, för föreningarna gör ett mycket stort arbete som det offentliga samhället inte kan göra. De gör stora insatser, och det vet vi om.
Jag tänker inte uppehålla mig längre vid detta, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)