Fru talman! Årligen presenterar World Justice Project sitt Rule of Law Index. För inte så länge sedan kom den senaste rapporten. Återigen placerade sig Sverige i den absoluta toppen. Med lite kortare handläggningstider och vissa andra små justeringar hade Sverige kommit allra längst upp. Men när det gäller handläggningstider är domstolarna nu i princip i balans. För några år sedan var det kanske 40 000 ärenden som låg och väntade. I dag har domstolarna arbetat i kapp och har en bättre situation. Vi ser också att många av de målsättningar som regeringen satt upp för domstolarnas handläggningstider närmar sig de målsättningar som faktiskt ska vara de som gäller.
Det är viktigt att rättsväsendet åtnjuter ett högt förtroende. Vi vet exempelvis att polisen enligt flera nationella mätningar åtnjuter ett högt förtroende som också ökat de senaste åren. Förtroendet för rättsväsendet är grundläggande för möjligheten till en rättvis process och upprättelse när brott begåtts.
Men trots framskjutna placeringar i internationella mätningar och ökat förtroende nationellt är det viktigt att vi ständigt kan förbättra det rättssystem vi har. En del av detta gör vi i dag med den proposition angående nämndemän som vi nu ska behandla.
Den svenska nämndemannatraditionen är nästan tusenårig, i alla fall månghundraårig. Regeringens vilja och utredarens uppdrag har inte varit att slakta det system som har fungerat i huvudsak väl under många hundra år, utan att justera små felaktigheter och förbättra de små delar som vi har funnit att man kan förbättra.
Som många andra poängterat i talarstolen före mig är det därför bra att inte alla de utredningsförslag som kom fram blev verklighet. Exempelvis kommer nämndemän att finnas kvar i överrätter som tidigare, och nämndemännens medverkan i underrätter kommer inte att förändras, med något enstaka praktiskt undantag.
Men Alliansen har funnit att det finns anledning att förändra delar av nämndemannauppdraget. Den uppfattningen har också ett brett stöd i utskottet och kammaren, möjligtvis med undantag för Maria Abrahamsson, som kommer att förklara detta senare.
Vi menar bland annat att nämndemännens kompetens bör skärpas. Det är viktigt. Det bör finnas en obligatorisk utbildning för både nyvalda och omvalda nämndemän, inte för att nämndemännen ska bli jurister utan för att nämndemännen ska kunna vara goda nämndemän.
Vi vill också skärpa kravet på lämplighet. Domstolarna kommer att få ett uppdrag att säkerställa nämndemännens lämplighet. De kommer också att kontrollera deras laglydnad genom utdrag ur belastningsregistret löpande. Med dagens lagstiftning kan en nämndeman endast entledigas om denne bedöms som uppenbart olämplig. Den som enbart bedöms som olämplig kan därmed kvarstå som nämndeman. Detta är en ordning som vi givetvis inte tycker är riktigt tillfredsställande, varför vi nu tar bort kriteriet om uppenbar olämplighet och ersätter det med olämplighet som grund för entledigande.
Konkursfrihet som behörighetskrav togs bort 1969. Vi vill nu återinföra det. Vi tycker att det är olämpligt att en person som är satt i konkurs ska sitta och döma andra människor i exempelvis skattemål. Det kan skada förtroendet för rättssystemet och för enskilda domslut. Därför återinförs detta krav.
Jag skulle vilja säga att Sveriges nämndemannakår i flera avseenden har en representation som avspeglar samhället, med ett undantag. Medelåldern för nämndemän är i dag 58 år, enligt utredningen. Det innebär väl i praktiken att medelåldern nu något år senare kanske är 59-60 år. Medelåldern har också blivit högre och högre under åren, inte bara under mandatperioden. Vi vill göra det lättare att uppfylla kravet att sammansättningen av nämndemannakåren ska vara allsidig, så att de partier och organisationer som nominerar personer enklare ska kunna nominera personer som bidrar till en sådan sammansättning.
Alla vi som arbetar politiskt vet att efter val är det en hektisk period då många personer ska nomineras. Ofta hamnar nämndemännen längst ned på valberedningens lista på förslag till personer. Därför är det rimligt att skilja ut den processen och skjuta den till året efter. Det kommer i praktiken att innebära att det blir val av nämndemän både 2014 och 2015. Det senare valet kommer att gälla fram till 2019.
Fru talman! Det finns mer vi vill göra. Ibland är det en förutsättning för att få en bredare rekrytering av nämndemän att se över ersättningarna. I dag har många helt enkelt inte råd att lämna sina arbeten för att ta ett nämndemannauppdrag. Det kan handla om både dålig ersättning och att man inte vet hur lång tid en förhandling tar. Vi ser också att utvecklingen i domstolarna går mot längre förhandlingstider, och det är svårt att planera samtidigt som arbetsgivarna många gånger ställer högre krav. Därför har vi gett ett uppdrag att se över hur ersättningarna kan förbättras på alla sätt och vis.
Vi kan konstatera att svenskt nämndemannaväsen i dag bärs upp av en stor kader med flinka seniorer. Utan dem hade nämndemannaväsendet inte fungerat.
Vidare är det viktigt att poängtera att nämndemannauppdraget inte är politiskt. Därför vill vi gärna se en öppen kvot. Det har vi uttryckt under många år. I utredningen om nämndemän från 2002 reserverade vi oss tillsammans med några andra partier för ett sådant förslag.
Vi vet också att den tidigare socialdemokratiske justitieministern lät göra en utredning som aldrig kom till skott, men den gick i alla fall vidare till en lagrådsremiss. Det var en uppfattning som delades av den tidigare socialdemokratiske justitieministern, även om den kanske inte delas av dagens socialdemokrater.
Tyvärr får vi konstatera att den utredning som presenterats inte riktigt uppfyller de krav som kan ställas för att gå från utredning till lagstiftning, varför vi i dag måste lämna ytterligare utredningsuppdrag. Men vi hoppas att så snart som möjligt kunna komma tillbaka och lämna förslag om fri kvot vid tillsättning av nämndemän och ersättningar till nämndemän.
Fru talman! Vad kan vi den sista dagen av debatter i Sveriges riksdag före valrörelsen konstatera när det gäller oppositionens rättspolitik? Den är väl minst sagt spretig.
Låt mig ge ett exempel angående den fria kvoten. Ett oppositionsparti föreslår 0 procent, ett annat 20 procent, ett tredje 50 procent och ett fjärde 100 procent. Dessutom har några partier ändrat sig på vägen. Det måste vara svårt att gå i mer otakt än så, men samtidigt sammanfattar det på ett bra sätt hur rättspolitiken har drivits från oppositionens sida under denna mandatperiod.
Fru talman! Jag vill med detta, och med glada sommarhälsningar till er alla, yrka avslag på alla reservationer och bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)