Fru talman! Mina invändningar mot nämndemannasystemet är rätt väl kända sedan tidigare. Jag vill avskaffa denna medeltida ordning med juridiskt oskolade lekmän som i våra domstolar sätter sig till doms över sina jämlikar. Men i dag ska jag inte trötta kammaren med alltför mycket omtugg utan uppehålla mig vid det förslag som nu ligger på riksdagens bord.
Bakgrunden är att Straffprocessutredningen i mars förra året föreslog att nämndemännen skulle avskaffas i hovrätterna och i kammarrätterna. I juni, två månader senare, föreslog Nämndemannautredningen samma sak, det vill säga att nämndemän inte ska medverka i hov- och kammarrätter.
Systemet med lekmannadomare i överrätt har ingen historisk förankring alls, till skillnad mot i tingsrätterna, utan den reformen genomfördes på 1970-talet med syftet att minska domstolarnas självständiga kraft. Också hovrätterna skulle inrätta sig i ledet och bli mer mottagliga för så kallade politiska signaler. Det var motivet för nämndemän i hovrätterna.
Beklagligt nog, konstaterar jag, har regeringen inte anammat vare sig Straffprocessutredningens eller Nämndemannautredningens förslag i just den delen.
Propositionen som riksdagen ska besluta om i eftermiddag innehåller i och för sig välkomna skärpningar - jag håller med om det - vad gäller krav på nämndemäns lämplighet, möjligheten att lättare göra sig av med dem när de är olämpliga och ett förtydligande om uppdraget, som då inte ska uppfattas som politiskt.
Detta är jättebra, verkligen, i alla fall i ett första steg.
Men tyvärr har regeringen inte rört systemet med nämndemän i hovrätterna. Varför har man inte gjort det? Ja, vi har hört många förklaringar här inne. Men en som inte har nämnts är att det är politiskt väldigt känsligt, särskilt ett valår. Och nämndemännen har en välorganiserad lobbyverksamhet, samtidigt som det i alla partier finns en tveksamhet inför att göra sig av med möjligheten att belöna trotjänare med ett uppdrag som nämndeman.
Det har vi inte hört någonting om här i dag innan jag säger det. Men det är också sant.
Fast den formella motiveringen för att nämndemän ska delta i hovrättens avgöranden är att de bidrar till ökad insyn och garanterar att domstolarna dömer i linje med allmänna värderingar i samhället, allmänhetens värderingar. På så sätt är det tänkt att allmänheten ska få större förtroende för rättskipningen. Det har vi också hört här.
Men, fru talman, efter valet i höst måste vi här inne och utanför riksdagen kallt räkna med en ökning av nämndemän inte bara från Sverigedemokraterna, som vi har hört här, utan också från det ultranationalistiska Svenskarnas parti och från det extremfeministiska partiet FI. De kan bli nämndemän i våra domstolar.
Det är ju så att alla partier som röstas in i kommuner och landsting också har rätt att nominera nämndemän till både underrätterna och överrätterna, och även till migrationsdomstolen. En sådan ordning kan, när man tänker efter, allvarligt skada allmänhetens förtroende för hela Domstolssverige.
För min del tänker jag fortsätta att driva på för att landets rättskipning ska förbehållas juridiskt utbildade personer. Arbetet med att åstadkomma en förändring blir dessutom bara mer angeläget ju fler nämndemän som rekryteras från politiskt obskyra partier. Så, ja, jag vidhåller att systemet bör avskaffas.
I ett första steg vore det naturligt att börja den avvecklingen i hovrätterna och kammarrätterna, precis som Straffprocessutredningen och Nämndemannautredningen föreslog. Men i väntan på att det politiska modet - jag tror att det är vad det ytterst handlar om - infinner sig har jag bara att acceptera situationen.