Fru talman! Vi vet att de här frågorna inte är precis
så givna. Av finansministerns svar förstår man att
den svenska regeringen i förhandlingarna inte avser
att kräva något undantag på denna punkt.
Jag vill erinra om att både Danmark och England
har krävt undantag och också fått det. Det är därför
som man undrar litet grand vad det beror på att det
finns en skillnad i inställningen. Jag tycker faktiskt
att finansministern bör klargöra varför man inte
kräver ett undantag här. Det skulle innebära en
betydligt bättre position för oss att ha en verklig
valfrihet. Jag uppfattar det trots allt så att den
valfrihet som vi har kanske är mer formell än reell.
Jag vill också begagna det här tillfället att ta upp en
fråga som har samband med detta. Det rör sig om
den finansiella situationen. Ett medlemskap för
svensk del skulle kosta ungefär 20--22 miljoner
kronor per år. Vi får en minskning av
skatteinkomsterna på grund av ett eventuellt
medlemskap i EU. Det kan beräknas till 30--40
miljarder kronor. Jag vill därför fråga
finansministern: Hur avser finansministern att
finansiera detta på kort sikt? Jag känner till svaren
om dynamiska effekter och sådant. Så jag behöver
inte höra någonting om de dynamiska effekterna,
utan jag vill faktiskt ha ett litet mera handfast svar
på hur man tänker finansiera detta.