Herr talman! Det var strax före jul som modera-
terna ville ha en extra debatt. Och i deras begäran
stod det att det var med anledning av exempel på det
ökande ungdomsvåldet. Det var just på grund av att
det i rubriken stod det ökande ungdomsvåldet som jag
reagerade. Jag tänkte då att jag måste gå till botten
med detta uttryckssätt - det ökande ungdomsvåldet.
Visst är det intressant om det har skett en minsk-
ning eller ökning, eftersom det ofta är dessa diskus-
sioner som ligger till grund för åtgärder som vidtas
politiskt.
Jag studerade då alla de forskningsrapporter som
finns i ämnet, och BRÅ är väldigt duktigt på att pro-
ducera. I en Brå-rapport från år 2000 som vi redan
har nämnt här, Stöld, våld och droger bland elever i
årskurs 9, finner man att det inte är ovanligt att unga
människor begår brott. Men det är ofta fråga om lind-
riga brott. Visserligen är det inte så vi vill ha det i
samhället, men det handlar ändå om skadegörelse,
snatteri och enkelt klotter.
Jämfört med 1995, då en sådan undersökning ock-
så gjordes, hade det skett en minskning utom när det
gäller våld där nivåerna var i stort sett oförändrade.
De andra brottstyperna där det hade skett en minsk-
ning var stöldbrott och skadegörelse.
Vi måste här konstatera att för den stora majori-
teten av ungdomar är det en engångsföreteelse att
man begår ett brott. Men de begås av många. Men
grövre kriminalitet bland ungdomar är också ovanlig.
Enligt BRÅ:s rapport från år 2000 har man grans-
kat påföljdssystemet för unga under åren 1980-1998.
Antalet ungdomar som lagförs för brott har varit
tämligen konstant sedan mitten av 80-talet gällande
15-17-åringar, dvs. de allra yngsta. Och den registre-
rade ungdomsbrottsligheten har inte ökat, utan den
har varit ganska jämn under de senaste 15-20 åren.
Detta framgår av BRÅ:s statistik.
Däremot har färre ungdomar fått åtalsunderlåtelse
på grund av lagändringar. 1988 infördes en begräns-
ning när det gäller åtalsunderlåtelse, och 1995 tillkom
ytterligare en bestämmelse om att åtalsunderlåtelse
som regel inte bör meddelas vid återfall i brott. Och
resultatet har blivit att under perioden 1985-1998
ökade antalet ungdomsbrottsmål i domstolarna. De
fördubblades mellan år 1985 och 1998.
Fler åtal speglar en attitydförändring - det är en
politisk position - att toleransen mot ungdomar som
begår brott har minskat. Det är helt klart på det sättet.
Dessutom misstänks flera ungdomar faktiskt för
misshandel och olaga hot. Och det brukar leda till
åtal. Och det har också betydelse.
I stället för åtalsunderlåtelse har det blivit dags-
böter och överlämnande till vård inom socialtjänsten.
Det senaste har ökat kraftigt under 90-talet.
Vad betyder då dessa två lagbestämmelserna kon-
kret? Jo, att slutsituationen för de unga lagöverträdar-
na är densamma som för ungefär 15 år sedan. Men
skillnaden är att vägen går över domstol. Dessutom
har vi den nya lagen om § 12-hemmen och de grövsta
brotten. Det handlar då om synnerligen allvarliga
omständigheter. Och detta har ökat.
Det har varit en medveten strategi att ungdomarna
ska se pedagogiskt att det händer någonting, och de
ska dras inför domstol. Och nu har vi ändå hört här att
många ungdomar ändå inte tar detta på allvar. Så man
kan ju undra hur mycket detta betyder pedagogiskt
för dessa ungdomar.
Men jag tycker att det skulle vara angeläget att ge
BRÅ i uppdrag, vilket jag kommer att ivra på i mitt
arbete, att se över hur socialtjänsten har hanterat alla
dessa fall, vilka insatser som har gjorts och vilken
kvalitet det har varit. Jag skulle vilja se en samman-
ställning över detta. För visst är det viktigt vad som
händer med de ungdomar som hamnar här. Detta har
man inte undersökt tillräckligt.
Men den övergripande frågan är: Har det skett nå-
gon markant ökning av ungdomsvåldet när det gäller
ungdomar i åldern 15-20 år? När jag har ställt den
frågan har jag fått höra att svaret är nej. Jag har också
läst en avhandling från Felipe Estrada vid Stockholms
universitets kriminologiska avdelning. Den publice-
rades 1999. Han har gjort denna noggranna kartlägg-
ning över tiden, och han har inte funnit att det har
skett någon ökning av ungdomsvåldet.
När Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern
har stått här i talarstolen och sagt just detta, så stäm-
mer inte detta med BRÅ:s forskning eller med denna
kriminologs forskning, som har gått mycket noga
igenom detta.
Vad är då svaret på varför det står ord mot ord?
Jo, det är svårt att svara därför att det inte endast går
att referera till den officiella statistiken. Den officiella
statistiken visar att de senaste decennierna har antalet
ungdomar som lagförs för stöldbrott minskat, men
den registrerade brottsligheten har ökat. Så är det med
den statistiken. Men kriminalstatistiken är inte en
direkt återspegling av den verkliga brottsutveckling-
en, vilket är ett välkänt faktum inom kriminologin.
Faktorer som spelar roll är upptäckt, anmälan till
polis, registrering i rätt kod, att brott klaras upp, att
förövaren identifieras så att personanknuten statistik
ska kunna produceras. Antalet brott som klaras upp
utgör endast en mindre del av de brott som anmäls till
polisen, dock en högre andel av våldsbrott därför att
de oftast finns en konfrontation. Man ser en gär-
ningsman. Vid stöldbrott ligger det inte till så.
Dessutom har det också betydelse hur medierna
skildrar ungdomsvåldet. De har en stor påverkan. I
den avhandling som jag refererade till finner man att
det blev ett trendbrott så att 1986 ändrades fokus från
stöldbrott till våldsbrott. Det blev ett hett ämne. Detta
påverkade ganska snart också hur politikerna handla-
de. Precis när detta händer tillsätts det utredningar,
och man sätter i gång kampanjer. Mediernas skild-
ringar skapar bilder av ungdomsvåldet som i sin tur
skapar aktivitetspress bland ansvariga politiker. Of-
tast är det krav på fler poliser, som vi har hört här,
och också en skärpt lagstiftning.
Det som jag tycker är det viktigaste är förebyg-
gande åtgärder, som vi har talat om många gånger
tidigare, att resurser och pengar ges till alla dessa
områden så att vi hindrar ungdomar att begå brott.
Där kan vi inte bara lägga fram en budget med fler
poliser, utan det kräver helt andra åtgärder. Men jag
ville ha sagt att ungdomsbrottsökningen, våldsbrot-
ten, är inte så enligt all tillgänglig forskning som
vissa partier här har sagt i dag.