Fru talman! Denna arbetsgrupp, som innehåller
representanter för samtliga nordiska länder och som
har arbetat oberoende, har för första gången gått ige-
nom alla de 47 institutioner som finns i det nordiska
samarbetet. Många har funnits länge, och en del är
nytillkomna, men de har aldrig varit föremål för en
gemensam genomgång. Man har också - som jag
tycker på ett bra sätt - definierat vad nordisk nytta är,
huruvida just det faktum att de redovisas över den
nordiska budgeten lägger till någonting när det gäller
kompetens, profilering utåt, kostnadssänkning eller
t.ex. en ökad efterfrågan.
När det gäller ungefär 20 av dessa institutioner har
gruppen ansett att de har en hög nordisk nytta. Unge-
fär 8 anges ligga i ett mellanläge, och ca 20 av insti-
tutionerna bedöms ha en låg nordisk nytta. Det inne-
bär inte att institutionerna i sig underkänns eller att de
gör ett dåligt arbete, men man har inte i den här grup-
pen kunnat visa att de lägger till något nordiskt som
gör att det är angeläget att de i fortsättningen finansie-
ras över den nordiska budgeten.
Den process som nu vidtar är att institutionerna
givetvis själva får kommentera rapporten och de be-
dömningar som har gjorts i den. Fackministerråden
kommer att få göra sina bedömningar, och Nordiska
rådet kommer förhoppningsvis att diskutera frågan i
Kuopio. Tanken är vidare att vi de nordiska samar-
betsministrarna när budgetarbetet för 1997 inleds
skall göra vår samlade värdering av den rapport som
Olof Johansson talar om, institutionernas egna svar,
Nordiska rådets debatt i Kuopio och de nordiska
ministerrådens synpunkter.
Jag vill tillägga att jag tror att det är viktigt att
institutioner som har funnits så länge och aldrig varit
föremål för en gemensam bedömning nu också själva
får både möjligheten och ansvaret att mera ordentligt
och systematiskt gå igenom vad de gör som är speci-
ellt nordiskt viktigt. Jag hoppas och tror att rapporten
inleder en process som gör det nordiska samarbetet
både mer koncentrerat och mer slagkraftigt.