Fru talman! Ja, Leif Nysmed, man kan se på Kiruna. Där går det att bygga, men alla kommuner har inte en KTH-professor som konsult, som sitter ned med länsstyrelsen och Boverket och får det att fungera. Det är inte så det ser ut. I Kiruna har man visat att det går, men de resurserna finns inte på annat håll.
Boverket och länsstyrelserna kan göra otroligt mycket mer, men då behöver också staten se till att de gör det.
Det som är fokus i detta är: Det här är ett system som inte ska tas bort, men det behöver moderniseras. Det behöver spegla både dagens situation och morgondagens situation och vilka värden vi vill ha. Vi vill bygga ett hållbart samhälle. Då behöver vi också se till att kanske uppvärdera bostadsbyggandet.
Man kan, som sagt, titta på de intressen som finns. Det finns väldigt många som kanske inte hade införts i dag, men bostadsbyggandet skulle kunna vara ett sådant. Då tycker jag att frågan kvarstår, oavsett om man tycker att man har gjort en bra utredning eller en mindre bra utredning. Jag kan säga så här: Varsågod! Gör ett eget försök! Med tanke på att man bereder görs det väldigt lite. Ni har inte remitterat detta. Ni ligger och väntar och säger: Ja, det finns kritik från Boverket. Det finns kritik från SKL.
Ja, det fanns väldigt många som var kritiska, men ni har inte heller haft något rundabordssamtal eller någon träff med parterna. Det har inte hänt någonting på området. Ja, det är en komplex fråga. Då går det inte att bara peka finger och säga: Ni gjorde en dålig utredning.
Att utredningen blev som den blev tycker jag snarare visar frågans komplexitet. Då tycker inte jag att man ska stoppa huvudet i sanden eller låta en dålig utredning bli liggande i en skrivbordslåda, utan man ska ta nästa steg. Att man bereder en fråga betyder de facto att man jobbar med den. Jag tycker att regeringen kan göra mycket mer när det gäller riksintressen.