Herr talman! Nu debatterar vi näringsutskottets betänkande om 2021 års redogörelse för bolag med statligt ägande. Liberalerna har flera reservationer, och vi står givetvis bakom alla dessa. Men för att spara tid kommer jag att yrka bifall endast till reservation 27.
Låt mig börja med att säga att det alltid måste finnas ett tydligt syfte med att staten ska äga bolag. Liberalernas principiella utgångspunkt är att statens uppgift normalt sett ska vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen - inte att äga och driva bolag. Staten bör därför minska eller avveckla sitt företagsägande om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller en mer effektiv samhällsservice. Staten ska därför endast i undantagsfall driva företag.
Undantagsfall handlar alltså om statliga företag med ett särskilt samhällsuppdrag. Det innebär att i de statliga bolag där det finns såväl en samhällsnytta som en konkurrenssituation bör dessa verksamheter separeras så att det statliga ägandet i den kommersiella delen separeras och avvecklas.
Givetvis ska alla försäljningar föregås av en grundlig analys som tydligt redovisar vilka delar av verksamheten som bör kvarstanna i statlig ägo av bland annat strategiska eller säkerhetspolitiska skäl. Övrig verksamhet som bedrivs i kommersiellt syfte på en konkurrensutsatt marknad bör därefter avyttras.
Kort och gott ska endast statliga bolag med tydligt uttalad samhällsnytta bibehållas i statlig ägo.
Herr talman! Statens bolagsportfölj består i dagsläget av 46 bolag till ett värde av cirka 700 miljarder kronor. Är alla dessa statliga bolag till för samhällsnyttan? Nej. Är de strategiska för staten att äga? Nej. Finns det någon säkerhetspolitisk anledning att behålla alla dessa 46 bolag? Svaret på det är också nej. Vi har alltså 46 bolag med ett värde av 700 miljarder - jag tycker att man ska låta det sjunka in en stund.
Vi menar därför att regeringen bör tillsätta en granskningskommission, som ser över vilken samhällsnytta de statligt ägda bolagen med samhällsuppdrag bidrar med samt vilka bolag som är strategiskt eller säkerhetspolitiskt viktiga, i syfte att överväga vilka bolag som även fortsättningsvis bör ägas av staten. Denna breda översyn bör dessutom innehålla en analys av på vilket sätt dessa bolag konkurrerar med privata företag.
Att avyttra bolag som saknar samhällsnytta och som inte är strategiska på annat sätt innebär dessutom att vi renodlar statens uppgifter och skapar bättre fungerande marknader.
Herr talman! Jag kan dock konstatera att staten är och även framöver kommer att vara en betydande företagsägare. Mot denna bakgrund vill jag framföra att staten via sitt bolagsägande även är en stor markägare.
Liberalerna anser därför att staten i sin roll som bolagsägare bör medverka till att öka tillgången på byggbar mark. Det gäller förstås inte fall där markinnehavet har betydelse för skyddsvärda naturintressen eller annan verksamhet med samhällsnytta.
På detta sätt anser Liberalerna att staten kan komplettera kommunernas ansvar att tillhandahålla byggbar mark och möjliggöra en ökad produktionstakt av bostäder och kommersiella lokaler. Regeringen bör därför revidera ägardirektiven för de statligt ägda företag som är markägare så att de åläggs att medverka till att öka tillgången på byggbar mark.
Vidare menar Liberalerna att Sveaskogs skogsinnehav bör minska genom försäljningar till marknadspris. Det gynnar en levande landsbygd att skogen är lokalt ägd. Liberalerna anser att det finns förutsättningar att höja ambitionerna ytterligare när det gäller att överföra produktiv skogsmark från statlig till enskild ägo.
Med det sagt är skogen en verklig skatt. Skogen bidrar med många olika värden, bland annat som ett gemensamt rum för friluftsliv och genom att motverka klimatförändringar och bevara den biologiska mångfalden. Samtidigt är skogsindustrin en av Sveriges viktigaste näringar och helt avgörande för svensk export. Mer skog behöver skyddas, men mindre skogsägare är ofta mer framgångsrika i fråga om miljömålet för skogsförvaltningen än vad de stora skogsägarna är.
Herr talman! Liberalerna anser att spelmarknaden behöver vara reglerad i syfte att motverka missbruk och spelberoende. Eftersom spelmarknaden med nätkasinon är internationell behövs också fler initiativ på EU-nivå för att stävja missbruket.
I och med omregleringen av den svenska spelmarknaden har staten fått en tydligare och viktigare roll i att utöva tillsyn över spelmarknaden än vad som tidigare har varit fallet, och detta på en marknad där staten själv deltar. Men det måste finnas en tydlig gränsdragning när det gäller statens agerande, dels på den konkurrensutsatta delen, dels där det fortfarande råder monopol.
Vi anser därför att AB Svenska Spels olika verksamhetsgrenar bör separeras från varandra så att spel som fortfarande är monopoliserade, såsom landbaserade kasinon och värdeautomatspel, även fortsättningsvis bedrivs i Svenska Spels regi. Däremot finns det inga skäl för staten att via Svenska Spel agera på den konkurrensutsatta spelmarknaden med andra typer av spel.
Liberalerna anser därför att Svenska Spel ska delas upp i två olika bolag: ett bolag under statens vingar och ett privat bolag.
Herr talman! Detsamma gäller Telia Company AB, där staten är en storägare. Telia har blivit allt annat än bara ett telekomföretag. I dag är bolaget mer av ett underhållningsbolag, eller ett innehållsbolag, med en bred palett av verksamhetsgrenar. Telia äger numera även Bonnier Broadcasting, där exempelvis TV4 och C More ingår.
Det kan finnas strategiskt och säkerhetspolitiskt viktiga delar i Telia som staten även framgent ska ha kontroll över, och det har gjorts en omfattande analys av vad ett minskat ägande i bolaget skulle innebära. Men det gjordes aldrig någon analys av en funktionell uppdelning av verksamheten i två delar och hur detta skulle se ut. Det skulle vara två delar, där staten fortsättningsvis har kontroll över strategiskt och säkerhetspolitiskt viktiga delar, som nät, men där delar som telekomdelen och inte minst innehållsdelen, där exempelvis TV4 ingår, ska avyttras. Liberalerna menar att regeringen bör initiera en sådan utredning.
Avslutningsvis, herr talman: Staten ska bara driva företag i undantagsfall. Det måste finnas ett tydligt syfte med att staten ska äga bolag. I en välfungerande marknadsekonomi stiftar staten lagar, fattar beslut om skatter och sysslar med myndighetsutövning. Om staten på samma gång konkurrerar med privata företag på marknaden blandas rollerna samman. Statens monopol ska avvecklas, och statens ägande i företag ska fortsätta att minskas.