Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid ett specifikt bolag, nämligen Vattenfall.
Socialdemokraterna lyfter ofta fram att det är marknaden som inte vill investera i kärnkraft och att det inte har något med politiken eller politiska påtryckningar att göra. Man kan ju fundera på i vilken omfattning detta gäller för just Vattenfall.
När den socialdemokratiska regeringen efter valet 2014 lade fram sin första budgetproposition skrev man: "Regeringen avser att ta ett helhetsgrepp om det statliga bolaget Vattenfall och av styrningen av bolaget i syfte att göra det ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi. Vattenfalls planer på att förbereda för byggandet av ny kärnkraft avbryts."
Under den socialdemokratiska regeringen under förra mandatperioden höjde man effektskatten flera gånger, vilket slog enbart mot kärnkraften. När den förtida stängningen av Ringhals 1 och 2 var aktuell gav man inte minoritetsägare eller andra möjligheten att driva reaktorerna vidare.
I närtid har även framkommit att Miljöpartiets tidigare energipolitiske talesperson, som var ledamot av regeringens energikommission, har redogjort för att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet kom överens om att Vattenfall inte skulle lägga pengar på ny kärnkraft och att kursändringen skulle ske genom en informell styrning där man bytte ut ledamöter i bolagets styrelse.
Man kan ju undra om detta inte är att beteckna som politiska påtryckningar. Det påverkar ju vilken väg Vattenfall väljer att gå framåt. Det skulle vara intressant att veta hur ledamoten Frimert ser på detta och vad han skulle vilja kalla det för, om det nu inte är politiska påtryckningar.