Herr ålderspresident! Jag tänkte i den här debatten uppehålla mig vid en enda sak, en sak som jag tycker är viktigare än andra för tillfället, apropå att den svenska produktionen av livsmedel minskar och att lönsamheten är mer eller mindre obefintlig för dem som är primärproducenter i vårt land. Då handlar det om reservation 2, till vilken jag för övrigt yrkar bifall, alltså löftet om att vi ska få en livsmedelsstrategi i vårt land.
Det är en strategi som jag bejakar att regeringen arbetar fram. Vad jag har förstått har den till syfte att se till att vi ökar produktionen av hållbart producerad mat i vårt land och att vi har förutsättningar att behålla och utveckla en industri som förädlar den i Sverige producerade maten, liksom att vi vanliga konsumenter får tillgång till hållbart producerad mat.
I och med att den nuvarande regeringen valde att lägga ned alliansregeringens vision om Sverige som det nya matlandet har vi tappat otroligt mycket tid, tid som skulle ha kunnat användas till att utveckla det. Jag tror att vi här i kammaren är överens om att vi ska producera mer mat i vårt land, förädla mer mat i vårt land och på så sätt skapa de viktiga jobben, inte minst på den svenska landsbygden.
Jag har i flera debatter efterlyst ett svar på varför man valde att avveckla en satsning, en vision, som skulle kunna ha utgjort en plattform till det som nuvarande regering vill utveckla, nämligen en livsmedelsstrategi. Jag har ännu inte fått något svar på varför man gjorde detta och varför man har tagit bort alla de pengar som fanns för att hjälpa till att utveckla verksamheter i skilda delar av vårt land.
Jag förväntar mig, herr ålderspresident, att under den här debatten få svar på varför man har valt att avveckla något för att egentligen bara tappa tid för den utveckling som vi alla vill se.
(Applåder)