Herr ålderspresident! Först vill jag yrka bifall till reservation nr 3 och till Alliansens reservation nr 4.
Sverige är fantastiskt. Det är en gammal slogan som jag kommer ihåg. Visst är Sverige fantastiskt att bedriva livsmedelsproduktion i. Det är bra klimat. Det är bra tillgång till vatten och massor av duktiga bönder och fiskare. Jag hoppas att vi här i kammaren kan slå fast att det är oerhört viktigt med en livskraftig livsmedelsproduktion. Det ska löna sig att bedriva jordbruk i Sverige. Det ska löna sig att bedriva fiske i Sverige. Det ska löna sig att förädla livsmedel i Sverige.
Tyvärr ser inte verkligheten ut så längre i vårt land. Vi har nyligen kunnat höra att Findus kommer att lägga ned sin produktion i Bjuv. Detta drabbar inte bara de 450 anställda utan också ett stort antal ärtodlare som nu blir utan avsättning. Vi ser det med tydlighet inom mjölkproduktionen. I morgon, fredag, när arbetsveckan är slut har det slutat ytterligare fem mjölkbönder. Så fortsätter det vecka in och vecka ut. Vi är mitt inne i den värsta mjölkkrisen i mannaminne. Priset på mjölk är nere på bottennivåer. Vi kan inte bara rycka på axlarna och säga: Så trist, så tråkigt. Och så gör vi något helt annat.
Det som händer just nu kommer att få stora konsekvenser, allvarliga konsekvenser, för vårt land. Tusentals arbetstillfällen kommer att försvinna. Med det följer också att landsbygden urholkas ännu mer. Vårt land kommer att bli ännu mer sårbart om det skulle bli någon kris.
Hur skulle det förresten se ut i Sverige om det blev en kris, om möjligheterna att föra in livsmedel till vårt land utifrån skulle upphöra eller försvåras? Hur ska vi få mat på vårt bord? Vet vi det? Har vi någon aning? Svaret är: nej.
I dag är självförsörjningsgraden nere på under 50 procent. Detta är på tok för lite. Här måste vi se på exempelvis Finland, som har valt en annan politik. De är, som vi, medlemmar i EU. Kanske beror denna skillnad på att man i Finland har upplevt orostider för inte så hemskt länge sedan och därför har en helt annan vaksamhet. De har en självförsörjning på mellan 80 och 85 procent. Skillnaden i förhållande till Sverige är otrolig.
Vi i vårt land har tack och lov haft fred i över 200 år. Men vårt välordnade samhälle är ingen självklarhet, och vi kan inte räkna med att det alltid ska rulla på som det alltid gjort. Ibland känns det som att många även här rycker på axlarna och säger: Det ordnar sig nog. Det gör det inte. Vi i den här kammaren bär ett ansvar.
Herr ålderspresident! Det pågår en dubbelmoral i det svenska samhället. Samtidigt som vi har de hårdaste djurskyddslagarna i världen köper nämligen många av landets kommuner och landsting in livsmedel från alla möjliga delar av vår värld, livsmedel som är producerade på ett sätt som vore totalt olagligt i Sverige. Här måste Sveriges kommuner och landsting bli mer seriösa med att så långt det bara är möjligt upphandla mat som kan produceras i Sverige, livsmedel som produceras med svenska djurskyddslagar.
Det finns goda exempel på kommuner som har gjort det, som har tänkt till. Det är exempelvis Ydre, Vadstena och min hemkommun Ödeshög i Östergötland. Dessa kommuner köper in närproducerad mat så långt det är möjligt. Resultaten är mycket goda.
(Applåder)