Herr talman! Med tanke på protokollet kan jag inte låta en moderat ledamot stå och säga att Moderaterna är barnrättspartiet. Säger man någonting sådant förpliktar det. Men tittar vi på vad barn i detta land behöver för att de ska tillförsäkras sin rätt till utbildning och bostad kan vi på punkt efter punkt pricka av att det inte är där som Moderaterna satsar sitt krut. Det är inte till kommunerna, för vilka ett stålbad nu väntar i den ekonomiska krisen, som pengarna kommer för att skolan och socialtjänsten ska räddas. Det är inte ett barnrättsperspektiv att satsa på stora skattesänkningar till dem som tjänar mest.
Då måste man ställa frågan: Vilka barn pratar vi om, och vilka rättigheter pratar vi om? Det är en rättighet att bo. Då måste vi diskutera bostadspolitiken. Det satsas ingenting där. Stöd till hyresrätter tas bort. Om man tittar på socialtjänstens möjligheter att göra tidiga insatser och göra skillnad är det stora skillnader om man lägger budgetarna bredvid varandra.
Det är inte så att man blir ett barnrättsparti bara för att man säger det, utan man måste faktiskt också leverera.
Min mamma är en klok kvinna. När någon säger att han eller hon vill vara tydlig, brukar hon skrika från tv-soffan: Men var det i stället för att säga det!
Jag lånar hennes klokskap här och får uppmana Johan Hultberg att i ord, handling, siffror och engagemang visa att Moderaterna faktiskt är ett barnrättsparti. Nu har de skrivit på ett avtal enligt vilket det försvåras för tolkning inom sjukvården - att patienter ska göra sig förstådda och förstå läkare. Jag har svårt att se att detta avtal i dess helhet skulle gå i barnrättens riktning.