Herr talman! Det var uppenbart, Jessica Rosencrantz, att under de åtta år som ni styrde kom det inte fram något förslag, varken på 64 ton eller på 74 ton. Det måste vi väl ändå vara överens om.
Däremot kom det ett förslag om 64 ton efter tio månaders styre av vår samarbetsregering. Det kallar jag leverans! Det kallar jag att vi agerar. Det är det jag menar, och det märker åkerinäringen och svenska folket också.
Jag vet att den förra infrastrukturministern trodde att det här skulle vara busenkelt att införa, om jag nu får vara lite slarvig. Det var bara en förordning som behövde ändras. Det skulle ha gjorts långt före valet.
Så blev det inte. Varför inte? Jo, därför att frågan är mer komplex än att det bara är att säga att nu gör vi det. Vi måste naturligtvis se till att det finns ekonomi för det. Vi måste stärka en stor del av det vägnät där vi har tänkt oss att de här transporterna ska gå. Det finns alltså en del att göra.
Den oro som Jessica Rosencrantz försöker göra sig till tolk för kring Bromma och allt vad det nu är kommer till stor del från de moderata leden, skulle jag vilja påstå. Vi nås inte av de signalerna mer än här i kammaren. Vi har konstruktiva diskussioner med företag och med andra som berörs i stora delar av näringslivet. Men någon oro är det inte, för det finns inget beslut om att lägga ned Bromma.