Fru talman! Vi ska gå över till att diskutera det andra viktiga ben som näringsutskottet har att stå på, nämligen näringspolitiken och en av grunderna för näringspolitikens område, konkurrensrätten. Vi ska egentligen behandla tre saker i detta ärende. Det ena är en proposition som handlar om ett gruppundantag för vissa konkurrensbegränsande avtal inom försäkringssektorn. Vi ska dessutom diskutera den redovisning som regeringen gör och ett tillkännagivande angående konkurrensproblem mellan offentlig och privat sektor. Därutöver ska vi behandla ett antal motioner från den allmänna motionstiden om konkurrenspolitiken.
Fru talman! Låt mig inledningsvis få yrka bifall till reservationen och anmäla det särskilda yttrande vi från s, v och mp har beträffande konkurrenssituationen mellan offentlig och privat sektor.
Fru talman! Vad gäller propositionen är utskottet enigt och tillstyrker regeringens proposition som tar upp vissa jämförande uppgifter, till exempel en sådan enkel sak som vi alla hållit på med när vi tecknat en försäkring att kvinnorna har en medellivslängd och männen en annan. Detta ska kunna användas åt båda håll så att säga.
Det är sådana grundläggande saker som denna proposition handlar om. Det är till stora delar en ganska teknisk proposition, och det finns som sagt ett enigt utskott bakom den. Därför vill jag yrka bifall till propositionen.
När det gäller regeringens redovisning över konkurrensförhållandena mellan privat och offentlig sektor blir det smått komiskt att man ytterligare en gång ska behöva bli påmind i kammaren om den ganska bristfälliga lagstiftningen.
Låt mig först säga att vi i den samlade rödgröna oppositionen anser att det ska finnas en lag när det gäller konkurrensen mellan offentlig och privat sektor. Men har man lagar måste de vara förutsebara, de måste vara begripliga och de måste vara tydliga. Ingenting av detta uppfylls av denna lagstiftning. Denna lagstiftning är ganska ny, så någon riktig utvärdering har man inte kunna göra av den. Beslut om den fattades under hösten 2009, och den började gälla den 1 januari 2010.
Det är en lagstiftning som är väldigt otydlig. Förutsättningarna för att man ska kunna ha en rättssäker lagstiftning är att det finns möjlighet att bedriva processer på ett bra sätt men också möjlighet att uttolka vad som står i lagen. Det är ganska svårt i det här sammanhanget. När jag säger detta menar jag att det gäller alla aktörer som är inblandade, kommuner, landsting och stat och inte minst företagarna.
I dagsläget har man till Konkurrensverket anmält 20 ärenden, ett har avgjorts. I det fallet fick inte det företag som det gällde ett bifall, utan man ansåg att det var en verksamhet som det inte kunde ha. Det var ett traditionellt resonemang som har funnits i kommuner länge, nämligen om kommuner ska kunna bedriva hotell- och restaurangverksamhet.
Vi vill ha tydliga och rejäla regler som skapar förutsebarhet åt alla parter. Land ska med lag byggas, heter en gammal svensk devis. Men lagstiftningen måste kunna överblickas. Man måste kunna se vad som kommer att ske om man bryter mot lagen. Det kan man tyvärr inte med den lag som vi har i dag.
Fru talman! Vi föreslår inte att några av de motioner som har inlämnats ska bifallas. Däremot är vi väldigt tveksamma till den politik som den nuvarande regeringen bedriver när det gäller det vi hade bekymmer med under hela perioden 1994-2002, nämligen att ställa till rätta de avregleringar som i många fall blev ganska fel.
Det fanns en stor regelutredning, där man gick igenom bransch för bransch som avreglerades. Det som var bra med den utredningen var att avregleringsivrarna inte fick rätt men heller inte de som tyckte att man skulle gå tillbaka till det som en gång var. Man kunde konstatera att här fanns det stora problem. Det gällde konsumenternas möjligheter att få rätt gentemot de nya aktörer som hade dykt upp. Det handlade om verksamheter som från att ha varit överreglerade i stället blev ett träsk av ekonomisk brottslighet. Allt fanns däremellan, och vi kunde se att väldigt mycket behövde regleras. En del behöver säkert regleras i dag också, men det är så den utredningen såg ut.
Men nu fortsätter ju den här regeringen med tokavregleringarna, skulle jag vilja uttrycka det som.
Just nu har man en proposition på gång som handlar om Posten därför att regeringen har fått för sig att man inte har genomfört EU:s postdirektiv i Sverige. Det stämmer ju inte med vad kommissionen sade redan för ett antal år sedan - det har man visst genomfört. Men den här regeringen anser sig tydligen vara mer kunnig om EU:s regelverk än vad EU själv är. Vi kan bara konstatera att det finns ytterligare ett exempel på att man gör ganska oövervägda avregleringar.
Vi har också sett ytterligare avregleringar: järnvägen, bilprovningen, apoteket och kassaservicen. Alla dessa avregleringar har följts av en gemensam nämnare, nämligen att det alltid blir bättre om man avreglerar och om det kommer in fler aktörer. Hur det ska bli bättre har man sällan några idéer om, men man vet att det blir bättre.
Vid ett tillfälle handlade det om avregleringen av järnvägen, och då påstod infrastrukturministern att det minsann fanns möjlighet att få olika former av service om man avreglerade järnvägen, för så hade det blivit på flyget. Ja, jag kan konstatera att jag på inrikesflyget i Sverige bara har sett en skillnad, och det var att det på flyget till Torsby fanns en kaffekorg i kabinen. Det har jag inte sett någon annanstans. Skulle det vara en skillnad i service?
När man tittar på det här med lite neutrala ögon, och inte bara har tokavregleringsglasögonen på sig, kan man tyvärr konstatera att det brukar bli ganska likriktat i de avreglerade branscherna.
Regelutredningen konstaterade att endast en enda sektor hade uppfyllt nästan allt detta, och det var den fasta telefonin. Den hade blivit billigare och fått högre kvalitet. Där fanns det också en reell konkurrens. Det var den enda delen som man kunde säga fick godkänt - man kunde pricka av att det hade gjorts på ett korrekt sätt. I alla andra delar hade avregleringen inte skett på ett korrekt sätt.
Vi kan också konstatera, som man ibland brukar säga, att vi har en avreglerad elmarknad. Ja, det tog väldigt många år innan man lyckades få regler som var acceptabla inte minst från ett konsumentperspektiv. För att uppehålla mig just vid elen, som vi har diskuterat här i flera timmar, kan jag konstatera att antalet utförare minskade när man avreglerade elmarknaden. Det var ju raka motsatsen till vad det skulle bli.
Fru talman! Med detta sagt finns det ändå mycket mer att säga. Det är väldigt intressant att se att den regering som satt i tre år förra gången inte lärde sig ett dugg av vad som hände på de avreglerade marknaderna. Det är beklagligt att man inte tar lärdom. Det är beklagligt att man inte försöker göra det bättre den här gången utan bara löper på i samma gamla hjulspår.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.