Fru talman! Det har varit väldigt viktigt för Sverigedemokraterna, Moderaterna och andra partier att prata mer om fossilfritt än om förnybart.
Sedan vi kom överens i energiöverenskommelsen, vilket är snart tio år sedan, har vi inte sett detta som en stor fråga. I det europeiska samarbetet har det varit ett väldigt fokus på det förnybara, och det är det fortfarande. Det kan man läsa i Dagens industri, tror jag att det är, där kommissionären beskriver hur det förnybara är vägen framåt.
För oss i Sverige är dock kärnkraften en viktig del i energimixen. Vi ser att det skulle vara bra om vi kunde fortsätta effekthöja de reaktorer vi har i Sverige och även se till att livstidsförlänga dem. Under den period då de annars riskerar att falla ur har nämligen Sverige sannolikt och förhoppningsvis ett ökat elbehov.
Sedan tror vi att det på kortare tid kommer att vara framför allt det förnybara som är möjligt, det vill säga att vind och sol kommer att stå för den stora delen av den nya el som kan komma att produceras både i Sverige och i andra delar av världen. Det är precis den utveckling vi nu ser.
Frågan till dig, Tobias Andersson, blir väl det omvända. Ni har egentligen använt hela valrörelsen till att förtala vindkraften. Ni har sett till att prata om hur fruktansvärda konsekvenser det får om man bygger vindkraft. Ni har ännu inte sett till att den färdiga utredningen om incitament för kommunerna har kommit på plats. Det är fortfarande stora vindkraftparker som ligger på regeringens bord och som den kan fatta beslut om ifall ni ger er tillåtelse.
Frågan kommer alltså snarare tillbaka: Är ni beredda att göra mer även för det förnybara? Vi är beredda att prata om fossilfritt och kärnkraft, men vad är egentligen Sverigedemokraterna beredda att göra?