Fru talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Egentligen borde man vara ganska glad en dag som denna när den moderata arbetsmarknadsministern efter snart en hel mandatperiod tydligen fått en helt ny uppenbarelse, att förändringar i arbetsmarknadspolitiken förtjänar noggranna överväganden. Tänk om den insikten hade infunnit sig i början av mandatperioden - hur mycket vettigare a-kassan då skulle ha sett ut och hur mycket mer innehåll av kvalitet vi hade haft i arbetsmarknadspolitiken! Men må så vara.
Problemet när det gäller integriteten i arbetslivet är Littorins val av ingång. Trots att en utredning gjorts på området om de svåra avvägningarna väljer Sven Otto Littorin att inte agera i frågan. Den här regeringen tycker att det är helt i sin ordning att arbetsgivare övervakar anställdas datortrafik utan att berätta om detta, att arbetsgivare begär utdrag ur försäkringskasseregistret över sjukdagar innan man anställer, att småbarnsföräldrar tvingas visa upp utdrag på hur mycket de brukar vara hemma för att vårda sjuka barn, att tvinga anställda att genomgå medicinska undersökningar utan att det finns något objektivt skäl för detta och att den som anser att arbetsgivaren kränker den personliga integriteten måste sätta sitt eget jobb i pant för att kunna få frågan prövad i domstol. Det är i praktiken den verklighet vi har där ute i dag.
Det finns en utredning som föreslår hur man kan hantera de här svåra avvägningarna. Den var klar redan för ett år sedan. Remisstiden gick ut för nio månader sedan, men den här regeringen väljer att passa, att avvakta. Förvisso vet jag att just integritetsfrågor inte har varit den här regeringens starka sida, men när det gäller vanliga medarbetares integritet när de söker ett jobb, deras rätt att veta vad som övervakas och inte övervakas, borde man agera lite mer skyndsamt.
Vad Littorin försöker göra i sitt svar är att gömma sig bakom parterna och säga att det finns en del avtal som reglerar det här. Problemet är att regeringens egna utredare säger att detta inte räcker, att det är otydligt och att lagstiftning måste till för att tydliggöra problemen. Där finns svaret på en av frågorna som regeringen och Littorin själv lyfter upp i sitt svar. Det behövs ibland att politiken hjälper till lite och ger en knuff, och då måste regeringen agera. Det går inte att passivt gömma sig bakom att saker är lite svåra eller att bolla över det till parterna.
Littorin fick ett pris för ett tag sedan. Lag & Avtal utsåg honom till den mest inflytelserika arbetsrättaren trots att arbetsmarknadsministern inte är jurist. Det kan ministern få beröm för!
Vad var motiveringen? Jo, att han håller sig på mattan. Men jag skulle vilja korrigera det. Det verkar vara så att vi har fått en arbetsmarknadsminister som sopar allt under mattan, inte minst människors personliga integritet i arbetslivet. Det är dags att börja ta ansvar för dessa frågor också, herr arbetsmarknadsminister!