Herr talman! Kerstin Lundgren nämnde tidigare Mercosuravtalet. I utkastet till avtalstext för detta avtal finns det ingen investeringsklausul. Det är mer av ett renodlat handelsavtal. Detta är EU berett att skriva under. I detta avtal behöver man uppenbarligen inget investerarskydd, trots att det är ett avtal med Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och så vidare.
Kerstin Lundgren säger att det måste vara tydligt vad det är som gäller när det blir konflikter, eftersom konflikter uppstår. Ja, självklart är det så. När det gäller exempelvis EU och Kanada är det ändå två rättsstater som vi talar om med ganska fungerande rättsordning. Om det blir problem med någonting får man gå till en allmän domstol.
Problemet med CETA-avtalet, Kerstin Lundgren, är att man sätter upp en särskild investerartribunal där bara bolagen kan stämma stater. Staterna kan inte stämma bolagen. Bolagen kan stämma stater när de anser att deras investeringar är hotade på något sätt, alltså på mycket luddigare grunder än vad det skulle finnas fog för i en allmän domstol.
Av tradition ser vi att när det finns så kallade investeringsskydd i andra avtal, till exempel i Naftaavtalet, används det av stora fossilföretag för att stämma länder som lagstiftar för miljön.
Kanada är det land i världen som har blivit stämd av flest bolag. I nästan alla stämningar har det varit USA-bolag som har stämt Kanada för att de vill stoppa frackning, för att de vill begränsa oljeutvinning, krav på utvinning i gruvor och så vidare.
Kerstin Lundgren, borde inte Centerpartiet som ett miljöparti vara lite oroliga i fråga om detta? Borde inte Centerpartiet kunna säga som Vänsterpartiet, att det är jättebra med handel men att vi inte ska ha något särskilt investerarskydd i de avtal som sluts?