Fru talman! Jag börjar med den sista; den är lättast att komma ihåg. Jag glömmer bort den andra, men den kommer jag ihåg om en liten stund.
När det gäller frågan om vinst har vi liberaler varit väldigt tydliga med att vi vill begränsa vinstuttaget, särskilt de första åren för att få bukt med eventuella kortsiktiga ägare i friskolesektorn. Den fråga som Camilla Hansén ska ställa sig, fru talman, är hur det kommer sig att hennes parti satt i regering under större delen av de senaste två mandatperioderna och inte gjorde något åt detta. Vi kommer nu att genomföra de här förändringarna, som borde ha gjorts mycket tidigare.
Fru talman! Det blir lite slängigt att säga: Regeringen vill inte dela bördan. Varje regering, i alla år, delar bördan med kommunerna genom olika typer av statsbidrag. Och kommunerna delar bördan med varandra genom ett kommunalt skatteutjämningssystem. Men det är ingen slump att de som nu ska protestera i Stockholm för att det saknas 260 miljoner kronor i skolans budget i vänsterledda Stockholms stad kommer att protestera utanför Stadshuset i Stockholm. Det är helt rätt att de gör det, för det är Stadshuset som är ansvarigt för skolan i Stockholm. Den är nämligen kommunaliserad.
De riktade statsbidragen till skolan utgör ungefär 8 procent av det som satsas på skolan i Sverige, fru talman. Lägger man på statsbidragen generellt kommer det väl upp i ungefär 20. Det är alltså fortfarande så att nästan 80 procent av all finansiering av skolan sker i kommunerna.
Kommunerna har också reserver. Stockholms stad har egna tillgångar på 60 miljarder. Ibland kanske kommuner inte riktigt vill använda reservpengar för att de är oroliga för att det kan driva upp räntor och annat eller för att de vill få kompensation från statens sida. Detta ansvar är alltså delat. Vi måste verkligen ställa upp från riksdagens och regeringens sida i denna svåra tid, men kommunerna måste också ta sitt ansvar i detta.