För bara några timmar sedan kom beskedet: Ungefär 300 elever i två skolor - i Klippan och i Åstorp - fick veta att deras skolor inte längre kommer att finnas. Vem äger dessa skolor? Jo, det gör riskkapitalbolaget Academedia.
Är det första gången vi ser riskkapitalbolag lägga ned skolor för att de inte längre är lönsamma? Svaret är självfallet nej. Att de borgerliga då står här och argumenterar för att fortsätta att experimentera med våra elever och fortsätta att göra elever till kunder och skolor till en marknad är anmärkningsvärt. Men jag hade kanske sagt samma sak om mina vänner och nära politiska rådgivare hade ett finger med i det spelet.
Gymnasieskolan, som en gång var vägen för ett litet urval elever, borde i dag vara en angelägenhet för alla som slutfört grundskolan. Nästan alla - 98 procent - av ungdomarna går vidare till gymnasieskolan i dag, men långt ifrån alla elever når samtliga kunskapsmål och slutför sin utbildning med godkända resultat i alla kurser.
Gymnasieskolans uppdrag måste därför vara att se till att samtliga elever faktiskt når de mål som finns. Med anledning av det är vi i Vänsterpartiet positiva till den utredning som regeringen tillsätter för att se till att fler elever fortsätter och fullföljer sin gymnasieutbildning.
För individen såväl som för samhället är gymnasieutbildning en förutsättning för god yrkeskompetens och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Lika viktigt är att den fortlöpande vidgar individernas kompetens och ställning som samhällsmedborgare liksom förståelsen och engagemanget för det kulturella livet och dess utveckling. Gymnasial utbildning måste därför ses som en rättighet för alla som gått ut grundskolan.
För dem som inte nått formell kompetens för inträde till gymnasiet respektive högskolan ska möjligheter till komplettering kunna ge sådan kompetens. Vuxengymnasial utbildning ska garanteras i tillräcklig utsträckning.
Den reformerade gymnasieskola som infördes hösten 2011 innebar förändringar som enligt Skolverket har inneburit en omfattande minskning av antalet elever på yrkesprogrammen. Detta är en direkt följd av att yrkesprogrammen inte längre ger grundläggande behörighet till högskolan om inte eleven själv aktivt väljer till de ytterligare kurser i svenska och engelska som krävs. Även fackförbundet Byggnads instämmer i den förklaringen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Även inför antagningen 2015 har färre elever sökt sig till yrkesförberedande program av denna anledning. Det är bekymmersamt att unga kvinnor och män väljer bort yrkesutbildningar. Den ålderdomliga föreställning som motiverat skillnader mellan teoretiska och praktiska yrken ska inte gälla i dagens eller framtidens samhällen. Att på de yrkesinriktade programmen ha en lägre ambition beträffande undervisning i svenska språket eller orienterings- och bildningsämnen är ansvarslöst.
Vi välkomnar mot denna bakgrund att regeringen nu har tillsatt en utredning med uppdraget att analysera hur gymnasieskolan kan anpassas så att alla nationella program ger grundläggande behörighet till vidare studier. Vi välkomnar dessutom att regeringen avser att tillsätta en referensgrupp som tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet ska verka för att alla program ska ge en bred, gemensam kunskapsbas.
God språkförmåga och språkförståelse är i dag lika viktigt på alla arbetsplatser. Därtill kräver demokratin och den medborgerliga delaktigheten samma nivå och omfattning för alla i fråga om samhällskunskap och omvärldsorientering. På samma sätt förhåller det sig när det gäller kultur och estetik.
Den treåriga gymnasieskolan har inte bara stärkt de teoretiska kunskaperna utan också inneburit att den yrkesinriktade delen av utbildningen har kunnat utökas och förbättras.
De yrkesförberedande programmen ska ge kunskap nog att utöva ett yrke utan att låsa in eleverna i en speciell nisch på arbetsmarknaden. Därför ska yrkesutbildningarna också ge en generell grund varifrån kunskaper och förmågor kan vidareutvecklas.
I vissa fall kan det vara motiverat med en snävare specialisering beroende på lokala eller yrkesspecifika behov, men i normalfallet ska det vara arbetsgivarens ansvar att färdigutbilda för de speciella arbetsuppgifter som behövs på arbetsplatsen. Arbetslivet har också ett ansvar för att samarbeta med skolan och göra praktik och lärlingsutbildningar till en möjlighet. Samverkan mellan skola och arbetsliv är även ett sätt att skapa flexibla och moderna yrkesutbildningar.
Med färre och bredare ingångar kan man motverka den negativa könsfördelningen på gymnasieskolans nationella program, som i dag är mycket ojämn, särskilt på de yrkesinriktade programmen. På bygg, el, energi- och fordonsprogrammen är mindre än en tiondel av avgångseleverna tjejer. På hantverks, omvårdnads- och fritidsprogrammen är närmare tre fjärdedelar kvinnor.
Dagens borgerliga utbildnings- och kunskapsideologi vilar på en ekonomistisk grund och ett krasst arbetsgivarintresse. Mot detta måste ställas en syn på utbildning, förankrad i alla elevers behov av en allsidig personlig utveckling och ett fördjupat kunskapsbegrepp.
Jag yrkar bifall till reservation 3.