Herr talman! Gymnasieskolan ska ge varje elev en stabil grund för vuxenlivet och möjlighet att växa utifrån sina egna förutsättningar och intressen. Det förutsätter att gymnasieskolans program har olika inriktningar och möjligheter till val inom programmen. Det förutsätter också en gemensam plattform av kunskaper.
Det ska finnas teoretiska program inriktade mot studier på högskolan, och utbildningen ska hålla en kvalitet som svarar mot högskolans krav. Yrkesprogrammen ska hålla en nivå som leder till arbete direkt efter examen och som ger högskolebehörighet om man så önskar. Det ska också finnas lärlingsprogram, där utbildningen är mer knuten till företag och lärande under arbete. Efter lärlings- och yrkesprogram ska det vara möjligt att nå kvalificerad yrkeskunskap inom en yrkeshögskola.
Herr talman! I den nya gymnasieskolan uppvärderas yrkeskunnandet, och den alltför ensidiga betoningen på teoretiska ämnen är bruten. Budskapet om att det enda som räknas är att vara behörig till akademiska studier har varit förödande. Att göra som regeringen vill, det vill säga åter göra alla gymnasielinjer högskoleförberedande, är helt fel väg att gå.
Samtidigt som vi har en hög ungdomsarbetslöshet skriker företagen efter yrkeskunnigt folk. Här behövs det i stället matchning och bättre information om vilka utbildningar som leder till jobb och som har framtiden för sig. Vi borde alla hjälpas åt att kommunicera ut att alla gymnasielinjer faktiskt kan ge högskolebehörighet, om man så önskar. Om en stund kommer vi att debattera vuxenutbildning. Där finns också möjligheter till en andra chans eller till att komplettera sin utbildning, om så skulle behövas i en framtid.
Sedan 2014 finns också en ny lag om lärlingsanställningar. Den som går en gymnasial lärlingsutbildning inom något av gymnasieskolans yrkesprogram kan numera bli anställd i en ny anställningsform. Det är positivt att det finns en avsikt att vidareutveckla den gymnasiala lärlingsutbildningen. Från allianspartierna menar vi att arbetsgivarnas möjligheter att bedriva lärlingsutbildning bör utökas. Ett första steg är att genomföra en försöksverksamhet kring gymnasial lärlingsutbildning där branscher och arbetsgivare har ökat inflytande och ansvar.
För att öka genomströmningen i gymnasieskolan hjälper föga ett obligatorium. Först och främst sker de flesta avhoppen i årskurs 3 då de flesta elever fyllt 18 år, och det går inte att tvinga en person att sitta i skolbänken. Vilka sanktioner har man från regeringshåll tänkt använda sig av mot en 18-åring som inte kommer till skolan? Dessutom kan vi inte lagstifta fram motivation. Nej, de som av olika anledningar inte orkar med eller klarar av skolan behöver stöd mycket tidigare inom utbildningssystemet. Här gäller det att sätta in stöd och resurser i grundskolan så fort man upptäcker att eleven halkar efter eller mår dåligt. Här blir tillräckliga resurser till elevhälsan centralt och tillgång till specialpedagogisk kompetens.
Herr talman! En annan sak som är helt avgörande för om våra ungdomar ska klara av sina studier är att de verkligen får den undervisningstid som de har rätt till. Min kollega Michael Svensson från Moderaterna var inne lite grann på det tidigare.
Gymnasieskolan
Poäng på olika kurser har i dag ersatt den tidigare timplanen. Det finns i dag inga krav på hur många lektioner en gymnasieelev ska ha. Den mer flexibla poängplanen har på flera skolor blivit ett sätt att dra ned på antalet lektioner för att spara pengar. Två tredjedelar av huvudmännen saknar riktlinjer för hur de följer upp undervisningstiden, och varje år kritiseras många skolor av Skolinspektionen för att eleverna får för lite undervisningstid. Vi hörde det senast på utskottets hearing i tisdags. I en internationell jämförelse ligger vi lågt i antal undervisningstimmar. Att vi dessutom inte kan visa att vi ger våra elever de timmar de enligt lag har rätt till är förödande.
Om timplanen ska återinföras låter jag vara osagt i dagsläget, men vi måste hitta sätt att garantera att våra elever får den undervisning de har rätt till. Det gäller både grund- och gymnasieskola.
Herr talman! Gymnasieskolans huvuduppgift är att förmedla kunskap, att stimulera elevernas intellektuella utveckling och att förbereda unga för högre studier eller ett direkt inträde i arbetslivet. Låt oss ta fasta på att vi gillar olika saker och att olika kompetenser behövs i vårt samhälle.
På min anslagstavla på kontoret har jag en mycket nyttig påminnelse som jag tittar på varje dag. Där står följande: Det besvärliga med att vara högutbildad är att man måste ta hjälp av personer med lägre utbildning för att få en massa saker gjorda som man inte klarar av själv.
Man ser också en man som sitter på golvet och lagar en diskmaskin åt någon akademiker med tummen mitt i handen.
Alltså behövs alla, som någon klok människa sa. Att alla ska med, eller att alla måste med, i samma fålla var inte lika klokt sagt.
Med det vill jag yrka bifall till reservation 4.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 11.)