Fru talman! Forskningen har en otroligt stor betydelse för Sverige som kunskapsnation och industrination men också för samhälls- och demokratiutvecklingen.
Det finns många frågor som är viktiga för Vänsterpartiet och som man skulle kunna ta upp i en forskningsdebatt som denna - basanslaget, den akademiska friheten, forskningsområden, rätten till fast anställning, som vi vet påverkar huruvida man stannar inom akademin eller inte - men jag kommer i denna debatt att göra några nedslag i Vänsterpartiets förslag.
Jag vill börja med att hänvisa till en rapport från Vetenskapsrådet som kom förra året och som handlar om kvinnors och mäns förutsättningar att bedriva forskning. Vetenskapsrådet konstaterar att vägen som forskarna vandrar från doktorsexamen till professorsnivå medför fler utmaningar för kvinnor än för män. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns karriärutveckling och erfarenheter av att vara verksamma i högskolan är små, konstaterar man, men återkommande och ofta till kvinnors nackdel.
Vetenskapsrådet konstaterar att könsfördelningen bland nyutnämnda professorer visserligen är jämn inom ämnesområden som samhällsvetenskap, humaniora samt medicin och hälsa. Men eftersom det är betydligt fler kvinnor än män som doktorerar inom området borde kanske också fler kvinnor än män utses till professorer.
Många som har svarat på Vetenskapsrådets enkät uppger att de har begränsat med tid att forska och skriva ansökningar. SCB-statistik visar att kvinnor proportionellt sett utför mer undervisning på grundnivå i relation till forskning än vad männen gör. Vetenskapsrådet ser faktiskt färre ansökningar från kvinnor än från män i relation till sammansättningen inom högskolan, framför allt bland yngre forskare och lärare. Fler kvinnor än män är verksamma i forskningsfält och i anställningskategorier som har en större andel undervisning och en mindre andel forskning. Därmed är det färre kvinnor som har möjlighet att meritera sig för att framgångsrikt kunna ansöka om externa forskningsbidrag. Vetenskapsrådets undersökning bekräftar också att publicering ses som en viktig framgångsfaktor och att villkoren skiljer sig mellan kvinnor och män till mäns fördel.
Vi kan alltså konstatera att det fortfarande finns hinder inom akademin och även inom forskningen för kvinnor. När alla de små skillnaderna läggs ihop blir det sammanlagt en stor nackdel för kvinnor inom forskningen.
Vetenskapsrådets undersökning visar att Vänsterpartiets förslag i vår högskole- och forskningsmotion i år är viktiga. Vi konstaterar där att män generellt har lättare att avancera på positioner och att lärosätenas jämställdhetsarbete skiljer sig åt. Vissa arbetsplatser är framsynta och ambitiösa, andra ser jämställdhet som en icke-fråga. Därför föreslår vi en jämställdhetsbonus i lärosätenas basanslag för att främja en jämnare könsfördelning inom forskningen.
Vänsterpartiet anser också att jämställdhetsintegrering och jämställdhetsarbete är en viktig fråga och menar därför att uppdraget till lärosätena och Jämställdhetsmyndigheten måste vara långsiktigt och inte ettårigt som i dag.
Vi har också förslag på hur man komma till rätta med den snedfördelning av forskningsanslag som finns.
Fru talman! Det är inte bara mellan kvinnor och män som möjligheterna är olika. Möjligheterna kan också vara olika beroende på vilken bakgrund man har, beroende på ekonomiska faktorer och inte minst beroende på funktionsnedsättning. Eventuella yttre hinder för människor att arbeta med vad de önskar måste motverkas. Det gäller även inom universitets- och högskolevärlden. I dag är kunskaperna om tillgänglighet för forskare och lärare för dåliga. Vi behöver därför utreda förutsättningarna för forskare och lärare med funktionsnedsättning inom universitet och högskola så att vi också kan komma med förslag på hur de kan förändras och förbättras.
Fru talman! I dag ser vi att det ibland brister mellan forskning och praktik. Inom det medicinska området kommer flera önskemål om mer praktiknära forskning, framför allt inom den kliniska forskningen.
På flera håll införs kombinationstjänster, där en person forskar på deltid och arbetar i verksamhet på deltid. Det sker huvudsakligen inom utbildning och sjukvård, men det finns många fler områden där kombinationstjänster skulle kunna vara en bra anställningsform för att få mer praktiknära forskning. Vi ser också denna typ av kombinationstjänster mellan näringsliv och de tekniska universiteten. Det fick vi höra vid vårt studiebesök på KTH i går, som alla kanske kommer att nämna i talarstolen i dag.
I dag kan man söka bidrag hos Vetenskapsrådet för anställning som forskare på halvtid i den kliniska miljön. Men i dag är det upp till kommuner och regioner att inrätta kombinationstjänster, och det ser därför olika ut över landet. Kommuner och regioner har i allmänhet ett forsknings- och utvecklingsarbete, men inte alltid genom kombinationstjänster. Även om det är i samband med den kliniska forskningen som behovet av fler kombinationstjänster hörs i debatten menar Vänsterpartiet att det kan finnas en stor forskningsnytta med att ha kombinationstjänster även inom andra områden, som förskola, skola, äldreomsorg etcetera. Därför föreslår vi att det tillsätts en utredning om hur kommuners och regioners forsknings- och utvecklingsarbete kan stärkas och fler kombinationstjänster tillkomma.
Fru talman! Nu har jag gjort lite nedslag i det som jag kommer att yrka bifall till. Även om jag självfallet står bakom Vänsterpartiets samtliga yrkanden yrkar jag bifall till reservation 7.