Herr talman! I dag debatterar vi politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030.
I Demokratiska republiken Kongo bryter Dorsen kobolt i gruvan. Dorsen är åtta år gammal. Kobolten används sedan i mobiltelefoner. Barn används som arbetskraft för att vi ska få våra telefoner. Många gruvor kontrolleras av gerillagrupper, och kampen om tillgångarna driver konflikter i Demokratiska republiken Kongo och kringliggande länder. Vi får rapporter om massvåldtäkter, barnarbete och oacceptabla arbets- och levnadsförhållanden i området.
Det är på något sätt här det blir relevant att tala om politik för global utveckling. Vi kan stödja demokratiska krafter i Demokratiska republiken Kongo, och vi kan hjälpa till att bygga utbildningssystem, men om vi inte samtidigt ser till att de produkter vi efterfrågar är fria från barnarbete och inte bidrar till väpnat våld får åttaårige Dorsen fortsätta att slava i gruvan i stället för att gå i skolan. De demokratiska krafterna kommer då att fortsätta utmanas av väpnade gerillagrupper.
Politik för global utveckling handlar om att det vi gör inom biståndet ska stödjas av det vi gör inom handelspolitiken. Det vi gör på klimatområdet ska inte heller motverkas av det vi gör inom utrikespolitiken. Politik för global utveckling är så mycket större än bistånd.
Självklart finns det svåra avvägningar, och regeringen tar upp några av dem i skrivelsen. Ett exempel är just privat konsumtion och hållbar utveckling. Var och en kan se att det inte är hållbart att våra mobiltelefoner innehåller komponenter anskaffade av barn. Men hur ser vi till att vi som konsumenter kan vara med och göra skillnad? Ja, till exempel kan Sverige ställa krav på globala standarder för märkning av produkter, så att producenter tvingas ta reda på hur produktionskedjan ser ut och konsumenterna kan göra informerade val.
När det gäller flera andra konfliktmineraler - tenn, volfram, tantal och guld - tar EU och USA steg framåt för att begränsa möjligheten att sälja mineraler från illegala gruvor som finansierar väpnade grupper.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030
Barnarbete i gruvorna bekämpas också genom att det finns anständiga arbeten för kvinnor och män, med anständiga villkor och löner samt respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Detta kan Sverige jobba för bland annat genom att stödja FN:s fackliga organisation ILO, men det handlar också om hur vi utformar våra handelsavtal med fattiga länder och om utvecklingssamarbete för grundläggande socialt skydd.
Arbete är den viktigaste vägen ut ur fattigdom. Vi ska med vår samlade politik stödja sjysta villkor och en globalisering som gynnar såväl arbetstagare som arbetsgivare och samhälle.
Politik för global utveckling är ett ansvar för alla politikområden. Därför är det mycket positivt att det nu finns ansvariga på alla departement och att varje departement utarbetar handlingsplaner.
Vi har tidigare i debatten hört från bland andra Moderaterna och Centerpartiet om dessa handlingsplaner. Att arbetet är tafatt från vissa håll tycker jag dock inte kan tolkas som annat än att detta arbete har varit nedprioriterat under lång tid.
Nu gör regeringen en nystart. Om nu arbetet ute på departementen inte tickar som en klocka från första sekund så tickar det i alla fall! Vi har handlingsplaner, vi har PGU-ansvariga på varje departement och vi har interdepartementala arbetsgrupper för att utveckla arbetet. Detta är riktigt bra och en förutsättning för ett ännu bättre resultat.
Riksdagens möjlighet att följa upp arbetet med PGU tror vi är avgörande för att arbetet ska bli framgångsrikt och väl förankrat. Därför känns det skönt att regeringen i dialogen med utskottet har varit tydlig med att riksdagen ska kunna följa och utvärdera arbetet, och vi ser fram emot att fortsätta dialogen om detta.
En feministisk utrikespolitik förpliktar, och jag kan med stolthet säga att jag tycker att Sverige lyckas väl. Jämställdhet är grundläggande i regeringens hela arbete för global utveckling.
Ett viktigt område för jämställdhetsarbetet är SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Som ni säkert vet deltar Isabella Lövin i dag för Sveriges räkning på en givarkonferens i Bryssel om SRHR, som respons på den Mexico City-policy, eller gag rule, som Donald Trump återinförde som ett av de första beslut han tog som nytillträdd president.
Rätten till den egna kroppen är en grundläggande mänsklig rättighet. Men kvinnor på många ställen världen över fråntas den självklara rättigheten. Hon har inte rätt att bestämma med vem hon ska gifta sig eller när det ska ske. Hon har inte rätt att bestämma om och hur många barn hon vill föda. Hon har inte rätt att bestämma över sin egen kropp.
Detta leder självklart till stora svårigheter för många kvinnor. Många kvinnor dör år 2017 av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Många av dessa dödsfall beror på att kvinnan inte kan få tillgång till en säker och laglig abort utan tvingas att vända sig till kvacksalvare för att avbryta en graviditet som hon av olika anledningar inte kan gå vidare med.
Ingen - absolut ingen - ska tro att aborterna kommer att minska genom att man ytterligare försvårar för kvinnor att få tillgång till abortvård. Detta kommer tyvärr bara att resultera i att fler flickor och kvinnor dör av osäkra aborter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030
Minskad mödradödlighet var det millenniemål som var längst ifrån att uppfyllas, även om stora framsteg gjordes. Nu har vi nya globala hållbarhetsmål, och arbetet fortsätter.
Men en politik för global utveckling som kommer alla till del - såväl flickor och pojkar som kvinnor och män - handlar också om säkerhet. Väpnat våld och den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen är ett hinder för hållbar utveckling. Utöver mänskligt lidande vållar små och lätta vapen omfattande ekonomiska och sociala kostnader som hindrar länder från att utvecklas.
Förekomsten av vapen är ett stort utvecklingshinder, och svensk vapenexport är ett exempel på målkonflikter som regeringen tar upp i skrivelsen. Vi kommer senare under våren att ta ställning till en ny krigsmateriellagstiftning. Där måste hållbarhetsperspektivet vara framträdande, vilket det också kommer att vara. Svenska vapen ska inte förhindra global utveckling.
I Sydsudan har nu människor börjat att dö av svält. I detta på mark rika land svälter människor till döds. Inbördeskriget har lagt grunden, men det faktum att 9 procent av den mark som hade kunnat producera mat till Sydsudans barn är uthyrd till andra är också betydelsefullt i sammanhanget.
Landgrabbing är ett reellt problem för befolkningen i många sköra, korrumperade stater. Därför är det välkommet att regeringen i skrivelsen lyfter fram att den avser att arbeta för att främja uppbyggnaden av transparenta system som säkerställer nyttjanderätt och tillgång till mark, fiske och skog i utvecklingsländer för såväl kvinnor som män.
Detta är inte en lösning för de människor som i dag svälter i Sydsudan. De behöver akut tillgång till mat och vatten, och de behöver fred. Men långsiktigt är det vägen framåt.
Herr talman! I riksdagen finns det en bred uppslutning kring politiken för global utveckling, och vi vill från riksdagens sida tydligt vara med i det fortsatta arbetet. Det innefattar både att vi ges goda förutsättningar att utvärdera regeringen och att vi kan vara med och utveckla processen för framtiden. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)