Herr talman! Nu har samtliga talare i denna debatt talat om hur viktigt det är med samstämmighet och hur viktigt det är med politik för global utveckling, men trots detta ser vi tydliga målkonflikter i svensk utvecklingspolitik. Vi ser på område efter område hur politiken på det ena området slår sönder möjligheterna för biståndet att nå sina mål och att vara framgångsrikt.
Men ingen målkonflikt i svensk utvecklingspolitik är så tydlig som den mellan svensk vapenexport och svensk biståndspolitik. Precis som Birgitta Ohlsson uttryckte det tidigare blir det här på något sätt lackmuspapperet för denna nystart. Om regeringen på allvar ska tala om en nystart för svensk politik för global utveckling måste man ta tag i de tydliga målkonflikter som har skapats av svensk vapenexport.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030
Förra året beviljade man tillstånd för vapenexport till Thailand, en militärdiktatur, vilket står i tydlig konflikt med ambitionen att bidra till demokratisering. Man beviljade nya tillstånd till Saudiarabien, samtidigt som denna diktatur bombar civila i Jemen. Man beviljade nya tillstånd till Pakistan, som är ett land med enorma utmaningar vad gäller mänskliga rättigheter, fattigdom och sociala klyftor.
Alla dessa är exempel på tydliga målkonflikter. Nu säger Maria Andersson Willner att hållbarhetsperspektivet kommer att vara framträdande i den nya lagstiftning för vapenexport som regeringen ska presentera senare i vår. Det är lite oklart vad detta betyder, så jag skulle vilja be om ett förtydligande.
Kommer den nya lagstiftningen som regeringen ska presentera att innebära att vi nu får en vapenexportlagstiftning som är samstämmig med biståndspolitiken? Kommer vi att få en vapenexportlagstiftning som utgår ifrån ett rättighetsperspektiv och ifrån de fattigas perspektiv på utveckling?