Herr talman! Nu debatterar vi utrikesutskottets betänkande om regeringens skrivelse Politiken för global utveckling i genomförandet av Agen da 2030 .
Vänsterpartiet har tidigare påpekat att millenniemålen fick för litet utrymme i den förra regeringens utvecklingspolitik. Alltför mycket av den svenska utvecklingspolitiken saknade dessvärre under denna tid en tydlig koppling till målen. Att den rödgröna regeringen valde att tydligt knyta an till Agenda 2030 i uppdateringen av PGU var därför mycket välkommet.
Utvecklingspolitiken präglas dock fortfarande av en oförmåga att tydligt låta utvecklingsmålen styra och få företräde framför andra politiska områden.
Jag vill passa på att påpeka att det finns skillnader mellan politik för global utveckling och Agenda 2030 och att PGU inte enbart ska ses som ett verktyg för att uppnå målen med Agenda 2030.
Även om vi som länder ska stötta varandra i att uppnå målen i Agenda 2030 är det upp till varje land att arbeta för att de ska bli verklighet på hemmaplan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling (PGU)
Självklart ska till exempel mål 4 om en god utbildning för alla vara ett mål i vår utvecklings- och biståndspolitik, men även utbildningsutskottet måste arbeta för att alla barn i Sverige får en god utbildning och inte bara vissa.
Politik för global utveckling är inte och bör inte heller ses som enbart ett verktyg för att uppnå Agenda 2030, så som det beskrivs i skrivelsen. Däremot ska och bör PGU genomsyra politiken inte bara i utrikesutskottet utan även inom andra områden som berör utvecklingen i andra länder. Målkonflikterna ska väga tyngre när det gäller Agenda 2030:s mål.
Regeringen slår sig ofta för bröstet när det gäller den feministiska utrikespolitiken, och visst har de gjort en hel del bra saker. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det var att Sverige vägrade följa Trumps gag rule som innebär allvarliga inskränkningar i flickors och kvinnors liv och hälsa. Tvärtom ställde sig Sverige upp och sa att vi inte sviker flickors och kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar.
Samtidigt har Sverige fortsatt att exportera vapen till länder som är auktoritära och odemokratiska och kränker mänskliga rättigheter.
Herr talman! Bistånds- och utvecklingsplattformen Concord skriver i sin rapport om den feministiska utrikespolitiken 2017 att en ökad spridning av vapen bidrar till ökad militarisering och utgör ett direkt hot mot kvinnors säkerhet.
Man konstaterar att "om den feministiska utrikespolitiken och Sveriges Politik för Global Utveckling ska vara trovärdig kan Sverige inte genom krigsmaterielexport understödja stater som systematiskt motverkar de värden och målsättningar som den feministiska utrikespolitiken står för".
Rapporten riktar även skarp kritik mot migrationspolitiken, där man pekar på hur den tillfälliga lagen kritiserats av flera tunga remissinstanser. Lagen innebär att familjer splittras, helt i strid med barnkonventionen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Den slår också särskilt hårt mot kvinnor, barn och äldre som blir kvar i misären i flyktingläger eller på internflykt i krigshärjade länder utan möjlighet till lagliga vägar för att kunna söka asyl och få sin sak prövad här i Sverige. I rapporten skriver man: "Många av de flickor och kvinnor som blir kvar i flyktinglägren och i närområdena tvingas in i äktenskap som en lösning på en desperat situation, och de som ger sig ut på flykt löper stor risk att utsättas för sexuellt våld och trafficking."
Visst gör Sverige bra saker när det gäller den globala utvecklingspolitiken och för att uppnå målen med Agenda 2030, men vi kan inte blunda för det som inte görs eller för det som står i direkt motsättning till en feministisk utrikespolitik.
Det finns målkonflikter där den globala utvecklingspolitiken och uppfyllandet av målen med Agenda 2030 tydligen väger lätt för regeringen i förhållande till annat, såsom att tjäna pengar eller att stoppa människor på flykt.
Det andra jag vill lyfta fram i vår reservation är den privata sektorns roll i utvecklingssamarbetet, någonting som den förra, borgerliga regeringen arbetade ihärdigt för att stärka. Vänsterpartiet ifrågasatte då den prioriteringen, delvis på grund av bristerna i uppföljning och redovisning avseende privatsektorbiståndet. Precis som biståndsorganisationernas arbete ständigt är under uppföljning och noggrant utvärderas måste de privata aktörerna avkrävas ansvar för sitt arbete. Naturligtvis borde de biståndsmedel som går till företag eller näringslivsorganisationer följas upp och utvärderas precis på samma sätt som annat bistånd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling (PGU)
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 4.
En förutsättning för mänsklighetens framtid är att vi över huvud taget har en miljö som går att leva i. Naturen behöver ett mycket starkare rättsligt skydd.
Redan 1971 motionerade Vänsterpartiet i riksdagen om en internationell konvention för att förbjuda ekocid, det vill säga brott mot naturen. Behovet av att skydda miljön rättsligt har ökat med åren. Fallen av storskaliga ingrepp på miljön som skadat ekosystem och livsmiljöer för oöverskådlig tid är tyvärr många, och dessvärre kommer miljöbovarna lätt undan.
Glädjande nog har ICC meddelat att domstolen nu ska börja ta sig an vissa miljömål. Det är ett viktigt steg framåt. Men ännu bättre vore en renodlad ekocidtillämpning, där alla fall med omfattande miljöförstöring skulle vara åtalbara. Sverige bör ta initiativ och driva på inom FN och EU för att uppdatera det juridiska ramverket så att det blir ett kraftfullt verktyg för att förhindra ekocid genom att inkludera det i Romstadgan. Då skulle vi verkligen arbeta med Agenda 2030.
Avslutningsvis vill jag säga att intentionerna med PGU och Agenda 2030 är riktigt bra. På vissa områden fungerar det arbetet också bra, både när det gäller att uppmuntra arbetet och när det gäller handlingsplaner. Det vi saknar är tydliga utvärderingar och större samverkan med riksdagen. Vi vill även se fler analyser av de målkonflikter som faktiskt finns.
Nu gäller det för regeringen att se till att PGU och Agenda 2030 på riktigt genomsyrar alla områden och får den tyngd som behövs för att politiken ska bli trovärdig.