Fru talman! Först är det viktigt att konstatera att frågan om Försäkringskassans organisation i grunden är en fråga för socialförsäkringsutskottet som har den myndigheten inom sitt ansvarsområde.
Men jag ska ändå kommentera något av det Peter Hultqvist tar upp. I mitt anförande konstaterade jag att det finns ett utredningsbetänkande, som Peter Hultqvist också refererar till, med ett antal olika förslag till hur den statliga servicen ska utvecklas i hela landet. Jag konstaterade också att det här är en viktig fråga. Det är viktigt för medborgarna att staten erbjuder god service för alla som har behov av den. Det här förslaget bereds i Regeringskansliet. Varken Peter Hultqvist eller jag vet exakt vad det här kommer att resultera i. Om det blir ett gott mottagande av det här förslaget i remissomgången är det väl ett argument i sig för att man ska gå vidare med förslagen i någon form. Det är en fråga som regeringen arbetar med och som vi vill låta regeringen arbeta vidare med i lugn och ro.
När det gäller Försäkringskassan vill jag dock påpeka att god service inte enbart kan handla om fysiska kontor. Det personliga mötet kan vara avgörande, men det är också viktigt att se vad den tekniska utvecklingen och nya möjligheter att kommunicera kan göra. Jag tänker inte enbart på Internet eftersom det helt klart är så att en del människor inte har datorvana.
Jag tänker även på de avancerade telefonitjänster som många myndigheter nu erbjuder. Försäkringskassans telefonkundtjänst är öppen till kl. 20 varje kväll, och genom den tjänsten kan de erbjuda kontakt på ett tjugotal olika språk. Det finns alltså möjligheter att hitta en hög servicenivå även om man inte träffas fysiskt.
Det är också viktigt att påpeka att Försäkringskassan i sin skrivelse till regeringen säger att kontakten med de personliga handläggarna, som man som försäkrad kan få, inte ska påverkas av förslaget.