Fru talman! I dag debatterar vi offentlig förvaltning, alltså de myndigheter som har att genomföra de beslut som regering och riksdag fattar och därmed också den del av staten som de enskilda medborgarna oftast och närmast möter.
Det är viktigt att den offentliga förvaltningen fungerar på ett bra sätt, både för att staten som sådan ska fungera väl och för att medborgarna ska få den service som de har rätt att förvänta sig. Samtidigt är det viktigt att den statliga förvaltningen - byråkratin, om man vill uttrycka det så - inte växer sig för stor och inte lägger sig i för mycket.
I betänkandet behandlas ett antal motioner. Jag skulle vilja uppehålla mig något vid tre frågor som handlar om antalet myndigheter, opinionsbildande myndigheter och regelförenkling. Jag ska också något kommentera detta med service i hela Sverige.
När det gäller antalet myndigheter finns det ett par motioner där man föreslår en minskning av antalet myndigheter. Det är viktigt att den statliga förvaltningen inte växer sig för stor. Det är viktigt av flera skäl, till exempel därför att vi riksdagsledamöter har ett ansvar för att hushålla med medborgarnas skattepengar och därför att det säger någonting om ett samhälle med en allt större statlig förvaltning med allt större ambitioner att lägga medborgarnas liv till rätta.
Vi i utskottet tillstyrker dock inte motionen, utan vi konstaterar att det hela tiden från regeringens sida pågår ett arbete med att se över myndighetsstrukturen.
Av en rapport från Statskontoret framgår att antalet myndigheter som lades ned under åren 2007-2010 uppgick till 105 samtidigt som det bildades 28 nya, alltså minskade antalet myndigheter under perioden med 77 stycken eller 16 procent. Det är en utveckling som i grunden är positiv. Nu minskade antalet årsarbetskrafter inom den statliga förvaltningen inte i samma omfattning utan med 3 procent under perioden. Minskningen av antalet myndigheter beror i första hand på att man har lagt samman flera myndigheter och skapat större myndigheter. Man kan dock förvänta sig att det leder till ökad effektivitet och till att man använder resurserna på ett bättre sätt. Det är därmed i sig en god utveckling.
När det gäller opinionsbildande myndigheter väcks från tid till annan frågan om på vilket sätt statliga myndigheter ska försöka påverka medborgarnas åsikter och beteenden. Var går gränsen mellan saklig information om till exempel gällande regler och, om man uttrycker det lite drastiskt, beskäftiga försök från överheten att pådyvla undersåtarna sina åsikter? Det kan vara en ganska svår gränsdragning och balansgång.
Vi i utskottet tillstyrker inte heller motionerna om att se över myndigheternas opinionsbildande verksamhet eftersom vi konstaterar att regeringen redan arbetar också med den frågan. I den förvaltningspolitiska propositionen framhåller regeringen att det i princip inte bör vara en uppgift för en myndighet att bedriva opinionsbildning eller företräda särintressen inom sitt verksamhetsområde. När myndigheten har informationsuppgifter som syftar till att påverka människors attityder eller beteenden måste de här informationsinsatserna prövas mycket noga.
Regeringen överväger också att se över berörda myndigheters instruktioner så att man klart vet var gränserna går. Inte desto mindre är det alltid en fråga där det ytterst kommer an på omdömet hos generaldirektör och medarbetare vid de enskilda myndigheterna när det gäller hur man formulerar sig och vilken ton man använder i kontakten med medborgarna i den här informationsspridningen, som naturligtvis måste vara en del av vissa myndigheters verksamhet.
Det är viktigt att framhålla att utgångspunkten är att myndigheterna ska sprida saklig och opartisk information och vara återhållsamma när det gäller att försöka påverka medborgarnas värderingar. Det är i första hand inte en fråga för statliga myndigheter att ägna sig åt. Regeringen framhåller att myndigheterna måste följa god förvaltningssed, och i det ingår en försiktighetsprincip när det gäller den opinionsbildande verksamheten, till exempel när det gäller valet av form för denna. Detta är något som utskottet instämmer i.
Jag vill också nämna något om regelförenkling. Det är inte enbart antalet myndigheter som avgör i vilken utsträckning som medborgarnas liv i för hög utsträckning läggs till rätta av staten, utan det handlar också om den regelbörda som styr medborgarnas och företagens tillvaro. Det finns som sagt motioner om regelförenkling som har ambitionen och inriktningen att man ska minska antalet bestämmelser för att göra medborgarnas och företagens tillvaro enklare. Konstitutionsutskottet instämmer i att det här är ett mycket viktigt arbete. Det är viktigt att minska regelbördan för människor och företag, men utskottet konstaterar att ett mycket omfattande regelförenklingsarbete sedan flera år tillbaka bedrivs av regeringen.
Redan i november 2006 tog alliansregeringen initiativ till en handlingsplan för regelförenkling. Den har flera gånger följts upp genom rapporter till riksdagen. I en skrivelse som behandlas av näringsutskottet nu under våren 2011 konstaterar man att 1 150 förenklingsåtgärder antingen har genomförts, planeras eller utreds. Av dem har 590 genomförts under åren 2007-2009. Det är alltså ett brett och omfattande reformarbete som pågår för att göra den statliga regelbördan mindre betungande för människor och företag. Med hänvisning till det här mycket omfattande arbetet menar utskottet att det inte finns något behov av att bifalla den här motionen. Det skulle vara att slå in en öppen dörr. Det här arbetet pågår redan på bred front.
Flera talare har redan tagit upp statens närvaro i hela Sverige. Där förhåller det sig på samma sätt. Det pågår ett arbete i Regeringskansliet med de här frågorna. Därför behöver den här motionen inte bifallas. Utredningen om utveckling av lokal service i samverkan har lagt fram ett antal förslag som nu bereds i Regeringskansliet, det vill säga att regeringen överväger hur man ska gå vidare med utredningens förslag.
Det är viktigt att statliga myndigheter erbjuder medborgarna en god service och att alla medborgare som har behov av det på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med statens företrädare i form av olika myndighetsföreträdare. Därför är det här ett arbete som måste pågå och som självfallet är av central betydelse för en väl fungerande statsförvaltning. Utskottsmajoriteten menar att man inte bör föregripa det arbete som regeringen redan bedriver genom att bifalla motionen utan föreslår att den ska avslås.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.