Fru talman! Vi hörde här i talet om bristfälliga konsekvensanalyser och att inte lägga alla ägg i samma korg.
Nu är det så att regeringens proposition innehåller knappt några konsekvensanalyser alls, vilket också har påtalats av remissinstanser. Det enda svaret vi hör från regeringen på frågan om hur man ska sänka utsläppen är elektrifiering. Jag tror att ledamoten får fundera på att ta ut bjälken ur det egna ögat innan han börjar kritisera andra.
Riksrevisionen är mycket riktigt kritisk till kostnadseffektiviteten i ett antal åtgärder, och det beror på att man jämför med att höja koldioxidskatten, det vill säga skatten på bensin och diesel, samma skatt som regeringen sänker. Tittar man på kostnadseffektiviteten i övrigt är reduktionsplikten näst mest kostnadseffektiv, och tredje mest effektiva är att ha miljöbilspremier. Det som är bland det minst kostnadseffektiva är att bara satsa på laddstolpar. Det finns liksom inga bilar att ladda om man inte har fått ut dem på marknaden. Kostnadseffektivitet har den här regeringen alltså problem med.
När regeringen ökar försäljningen med ungefär 4 miljoner liter fossildiesel om dagen ökar också utsläppen radikalt. EU har bindande klimatmål som inkluderar transport, jordbruk och skogsbruk. Kan Kjell-Arne Ottosson garantera att de ökade utsläppen som regeringen nu står för helt medvetet i sin egen budget inte kommer att belasta de gröna näringarna i minskad livsmedelsproduktion och minskade skogsavverkningar? I så fall: Hur?