Herr talman! Chatrine Pålsson har hävdat att barns
intresse av att träffa och umgås med mor- och
farföräldrar inte är till fullo tillgodosett i den
nuvarande lagstiftningen. Mot bakgrund härav har
hon frågat justitieministern om justitieministern
avser att att vidta åtgärder för att komma till rätta
med problemet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.
Av föräldrabalkens bestämmelser framgår att ett
barns vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets
behov av umgänge med en förälder som inte är
vårdnadshavare eller med någon annan som står
barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. För
det fall vårdnadshavaren inte uppfyller detta ansvar
kan umgängesfrågan hänskjutas till domstol. Om
frågan gäller umgänge med någon annan än en
förälder, ankommer det på socialnämnden att föra
talan i domstolen.
Liksom Chatrine Pålsson anser jag att det är viktigt
att barn har möjlighet att umgås med far- och
morföräldrar och andra anhöriga som står dem
nära. Jag delar Chatrine Pålssons bekymmer för att
så inte alltid är fallet. Men genom de regler som jag
har redogjort för torde det vara i rimlig
utsträckning sörjt för att ett barns intresse av att
umgås med exempelvis sina farföräldrar eller
morföräldrar kan bli tillgodosett. Regeringen följer
naturligtvis uppmärksamt utvecklingen på detta
område.