Herr talman! Det som Chatrine Pålsson närmast
hänvisar till -- om jag förstår saken rätt -- är att mor-
och farföräldrar även skulle kunna få en talerätt i
sådana här mål.
Bestämmelsen om att det endast är socialnämnden
som har talerätt har man kommenterat i
förarbetena på följande sätt: ''Att var och en som
anser sig ha en så nära anknytning till barnet som
nu avses skulle kunna föra talan vid domstol om ett
sådant umgänge synes dock mindre lämpligt.'' Det
som ligger bakom detta är att processföringen i
sådana här mål annars skulle kompliceras. Man
skulle få en komplicerad situation med inte bara
föräldrarna till barnet på var sida utan kanske två
ytterligare parter, nämligen både mor- och
farföräldrar. Det skulle eventuellt kunna medföra
att målen drar ut på tiden och blir svårhanterliga
från processrättslig synpunkt.
I förarbetena har det vidare sagts att: ''Genom att
behörigheten att föra talan om detta umgänge har
anförtrotts åt socialnämnden och inte åt var och en
som anser sig stå barnet så nära -- -- -- skapas
garantier för att frågan inte onödigtvis kommer till
domstol.''
Jag tror att den situation som vi båda är bekymrade
över beror mer på att man inte hos Socialnämnden
uppmärksammat detta problem i erforderlig
utsträckning. Att bara tre fall har
uppmärksammats, som Chatrine Pålsson sade --
även om det kan finnas några fler fall är de i alla fall
få -- behöver ju inte innebära att socialnämnderna
rent generellt varit passiva. Mycken problematik
löses ju innan ärenden kommer till domstol, vilket
också är det önskvärda. I den mån
socialnämnderna inte uppmärksammat problemet
kanske det närmast är fråga om ett
informationsproblem.