Ärade kammarledamöter! Med detta riksmöte av-
slutar även jag mitt arbete i Sveriges riksdag. Jag vill
framföra mitt varmaste tack för det förtroende som
kammarens ledamöter visat mig genom att välja mig
till det hedrande uppdraget som riksdagens talman.
Det har varit en ynnest att efter så många år som aktiv
politiker få leda riksdagens arbete i åtta år. Det har
varit ett ansvarsfullt värv, både krävande och beri-
kande för mig personligen.
Min uppgift har varit att skapa goda förutsättning-
ar för ert arbete. I detta arbete har jag haft gott stöd av
många.
Enligt en gammal ordalydelse i riksdagsordningen
"skola" talmännen "tillse, att nödig skyndsamhet och
största möjliga planmässighet iakttages vid riks-
dagsarbetets bedrivande". Jag vill varmt och hjärtligt
tacka de vice talmännen för det goda samarbete i
detta syfte vi haft genom åren. Vi har broderligt och
systerligt delat på arbetet i kammaren och med hjälp-
samheten som förtecken gemensamt klarat ut våra
mer än fulltecknade almanackor. I det internationella
arbetet har ni in i det sista varit en stor tillgång. Det är
nog unikt att tre av fyra talmän är kvinnor. Anders
Björck har på detta sättet varit sällsynt privilegierad!
På hela kammarens vägnar tackar jag er för det utom-
ordentliga arbete ni har lagt ned på att leda kamma-
rens sammanträden. Ni har med bravur och ansvars-
känsla tillförskansat er de egenskaper en talman be-
höver: fasthet, rättvisa och vänlighet, förmågan att
förmedla stöd och uppmuntran liksom att klart visa
missnöje med en talare som långt överskridit sin
talartid.
Jag vill gärna vända mig personligen till de två
vice talmän som nu, liksom jag, lämnar riksdagen.
Både Eva Zetterberg och Rose-Marie Frebran kom in
i riksdagen vid 1991 års val, men Eva Zetterberg har
tidigare också varit ersättare i ett par omgångar. Eva
Zetterberg har haft många uppdrag i riksdagen; i flera
utskott, talmanskonferensen, förvaltningsstyrelsen,
riksdagsstyrelsen och Utrikesnämnden. Hon har ett
mycket genuint engagemang för mänskliga rättighe-
ter, internationell solidaritet och social rättvisa. Det
var dessa frågor som förde henne in i politiken, och
det är dessa frågor hon har arbetat lidelsefullt för i
riksdagen. Hon har också, har jag förstått, ett mycket
stort och livaktigt internationellt nätverk och får nu
mer tid att fördjupa sitt internationella engagemang,
där Sydamerika har en särskild plats i hennes hjärta.
Jag tror inte - det tror jag inte någon av oss gör - att
Eva Zetterberg när hon nu slutar i riksdagen kommer
att ägna sig bara åt de fem barnen, de två, snart tre,
barnbarnen, huset på Gotland med gott om plats för
alla, familj och vänner, kanske t.o.m. en vävstol.
Politik är ett livslångt engagemang och intresse, inte
ett arbete man slutar när riksdagsuppdraget upphör.
Detta gäller även för Rose-Marie Frebran, som är
känd för att arbeta långt in på natten, inte bara i
kammaren. Men nu under sitt sabbatsår får hon väl-
förtjänt mer tid för sönernas fotbollsmatcher, mer
utrymme för att meka med bilar. Hon har också haft
många uppdrag i riksdagen; i flera utskott, förvalt-
ningsstyrelsen och riksdagsstyrelsen, talmanskonfe-
rensen, Utrikesnämnden. Hon har varit en kunnig och
engagerad debattör i många riksdagsdebatter. Som
ordförande i Sällskapet Politik & Näringsliv har hon
fungerat som en viktig länk mellan riksdagens leda-
möter och svenskt näringsliv. Rose-Marie Frebrans
välstrukturerade sätt, förmåga att hålla huvudet klart
hur rörigt det än blir och smittande skratt kommer att
vara en stor tillgång i vad hon än nu kommer att fö-
reta sig.
Jag vill till er båda med tack från oss alla över-
lämna dessa blommor. Tack!
(Applåder)
Att leda riksdagens arbete är ett ansvar jag delar
med gruppledarna och riksdagsstyrelsen. Jag vill
tacka gruppledarna för vårt goda samarbete under
årens lopp. Det är ett samarbete som bygger på att vi
gemensamt och med hänsyn till olika uppfattningar
strävar efter att komma fram till lösningar som kan
accepteras av alla och som är bra för riksdagen. Det
kräver mycket av alla. Gruppledarna har ibland en
envis och inte alltid enig riksdagsgrupp bakom sig.
Om riksdagsarbetet finns det ju lika många uppfatt-
ningar som ledamöter.
Jag vill i dag särskilt tacka Sven Hulterström som
nu slutar i riksdagen. Han avgick i höstas som
gruppledare efter sju år i detta värv. Prestigelöst, med
humor och utan stora åthävor har han bidragit till att
skapa den atmosfär av öppenhet, kamratskap och
humor, som präglar gruppledarkretsen. Sven Hulter-
ström har med sin långa politiska erfarenhet - mer än
40 år på det kommunala planet och på riksplanet -
skaffat sig ett unikt sätt att ta ställning i olika frågor.
Han går aldrig in i en fråga för tidigt och heller aldrig
för sent. Han "vet" när det är dags att kliva in och
fatta beslut eller hjälpa andra att fatta beslut. Det är
alltid klokt, speciellt som gruppledare, att spara sig
själv så länge som möjligt för att alltid ha en nivå
kvar när alla andra har försökt. Tack!
Det finns gott om svåra uppdrag i riksdagen. Ett
sådant är kvittningsmännens - rättvisa, hårdhet och
medkänsla präglar ert arbete. Tack för det! Ett speci-
ellt tack till dem av er som nu slutar i riksdagen.
Låt mig också här nämna de fem ledamöter där
ögat nyss spelade mig ett spratt så att jag inte nämnde
de som kom in i riksdagen 1994 och nu slutar: Per
Lager, Tanja Linderborg, Gudrun Lindvall, Nalin
Pekgul och Stig Sandström. Tack också ni för ert
arbete.
Under min tid som talman har vi tillsammans i
stor enighet reformerat riksdagens ledning och inrät-
tat den parlamentariska riksdagsstyrelsen, det leda-
motsnära rådet och ordförandekonferensen. Jag vill
tacka riksdagsstyrelsens ledamöter och ledamöterna i
ledamotsnära rådet för ert engagemang och det stora
arbete ni har lagt ned på att säkerställa att riksdagen
fungerar som institution och till ledamöternas from-
ma. Jag vill också tacka utskottens ordföranden som i
ordförandekonferensen medverkat till att skapa ett
forum för utbyte av erfarenheter mellan utskotten,
inte minst om förnyelsen av utskottens arbetsformer.
Jag vill också uttrycka min stora erkänsla och
tack till riksdagsdirektören, Anders Forsberg, och
alla hans medarbetare, som på ett föredömligt sätt
inte bara sett till att allt fungerar som det ska här i
husen utan också med stort engagemang arbetat för
att utveckla och förnya verksamheten. Det har varit
en glädje att arbeta tillsammans. Mitt eget mycket
personliga och varma tack vill jag också rikta till min
sekreterare, Ann-Kathrin Sandblom, som har betytt
mer för mig än någon annan i det dagliga arbetet. På
kammarens och mina egna vägnar vill jag också rikta
ett speciellt tack till kanslichefen på kammarkansliet,
Tom T:son Thyblad, som slutar efter valet i höst. Han
har inte bara ansvarat för planeringen av riksdagsar-
betet och det dagliga kammararbetet. Han har också
på sitt lakoniska och rättframma, alltid pålitliga, sätt
sett till av vi - talmän och ledamöter - iakttar rege-
ringsformens och riksdagsordningens bestämmelser
eller, i brist på sådana, den praxis som Tom Thyblad
själv har hittat på under sina mer 27 år i kammar-
kansliet. Vi är dig tacksamma för väldigt mycket av
det du har stått för under dina många år i riksdagen.
(Applåder)
Jag vill slutligen uttrycka min och ledamöternas
stora uppskattning av riksdagens personal - kammar-
kansliet med utredningstjänsten, utskottskanslierna,
administrativa kontoret i alla dess delar, informa-
tionsenheten och internationella kansliet, liksom
köket och restaurangen, lokalvårdarna, resebyrån,
bevakningspersonalen och andra som har stått oss
nära i vårt dagliga arbete. Inget parlament i världen
kan fullgöra sina konstitutionella uppgifter utan goda
resurser. Den samlade kompetens, serviceanda och
vänliga omtanke som finns här i huset är unik. Att ge
det parlamentariska arbetet stöd och resurser är att
stärka demokratin.
Ärade ledamöter! Kära vänner! Det har varit en
mycket stor förmån för mig att få arbeta i och för den
svenska riksdagen under så många år. Jag har aldrig
sagt att det var bättre förr, för sanningen är att det
mesta har blivit bättre. Jag är övertygad om att det
kommer att bli så också framöver. Jag vill tacka er
alla för att jag - på ert uppdrag - har fått förmånen att
lämna mitt bidrag till utvecklingen av arbetet i riks-
dagen.
Jag önskar er alla, ledamöter och tjänstemän, allt
det bästa i fortsättningen och en varm, skön och av-
kopplande tid innan stegen tas till att forma nästa
riksdag.
Och låt mig så - som jag, som ni vet, har för sed -
avsluta och sammanfatta med en dikt. Denna gång är
det en dikt som jag fick i födelsedagshälsning i höstas
från en av mina ungdomsvänner, som jag upprätthållit
kontakten med i alla år och som jag nu hoppas få mer
tid med igen, som i vår ungdom.
Dikten beskriver den verklighet som jag nu hop-
pas få uppleva varje år, efter att i 34 år varit instängd
i riksdagen under årets vackraste veckor.
Det är Alf Henriksons Sommarpsalm, från 1970 -
ett av mina första år i riksdagen.
Att vakna en morgon när himlen är blå
och finkarna gny som besatta
och öppna sin stugdörr och barfota gå
på vildgräsets daggiga matta
kan låta de saligas fröjd slippa lös
och göra den trögaste själ religiös.
(Applåder)