Fru talman! Jag vill uppehålla mig vid två arvs-
frågor, och den första gäller just kusiners arvsrätt.
1928 tog man bort kusiners arvsrätt. Det har gått en
hel del tid sedan dess. Jag vill konstatera att på den
tiden bestod barnkullarna ofta av 8-10 barn, och
kusinerna var 40-50 stycken. Kommunikationerna
var över huvud taget betydligt sämre än i dag. I dag är
släkten ofta bestående av ett eller två barn i familjen,
och kusinskaran är en handfull.
Jag tycker att det är dags att se över den här frå-
gan och bedöma hur det hela slår i förhållande till den
nära släkten. Det sägs att kusiner inte är så nära släkt,
att man knappt känner dem. Det är möjligt att det var
så 1928, men jag har 50-60 kusiner, och jag känner
alla väl. Mina barn har däremot bara några kusiner,
för de lever i den tid som är nu.
Jag tycker att man ska se över det här. Om exem-
pelvis en familj är ute och reser med bil, vilket är
vanligt, och det händer en olycka där alla avlider
finns det måhända inga andra arvingar än kusiner -
om de hade arvsrätt. Jag tycker att man bör överväga
om det är riktigt att då säga att staten med sina insti-
tutioner ska gå in och ta hand om detta i stället.
Jag yrkar inte bifall till det här förslaget. Elizabeth
Nyström och jag har velat väcka frågan för att se hur
den kan utveckla sig. Jag tror att den kommer att bli
föremål för diskussioner. Jag yrkar inte bifall därför
att det har redan gjorts, och jag biträder det yrkandet.
I nästa fråga yrkar jag inte bifall, för jag vill spara
tid. Det är en fråga som kommer att aktualiseras yt-
terligare, såvitt jag förstår, genom att Ärvdabalksut-
redningen anser att en mer grundläggande genomlys-
ning av laglottsinstitutet bör komma till stånd, vilket
redovisas på s. 4 i betänkandet.
Jag har den enkla synpunkten att om en person har
rätt att ingå vilka avtal han vill - jag tycker att det är
en grundpelare i vårt samhälle - beträffande sina
tillgångar ska den rätten inte helt plötsligt beskäras
när han avlidit. Även om han har skrivit att han vill
disponera över sina tillgångar på ett visst sätt har han
bara rätt att disponera över hälften om han har brös-
tarvingar.
Jag tycker att det är dags att överväga om man
inte ska nyansera det här ingreppet. Elizabeth Ny-
ström och jag är överens om att det är viktigt att det
blir en genomlysning. Man kan ta upp många exem-
pel på hur det här kan slå i olika lägen.
Klart är i alla fall att om jag skriver ett testamente
gäller inte detta mer än till hälften om jag har bröstar-
vingar som vill annorlunda. Ta bara exemplet att jag
driver ett mindre företag och vill att de som arbetar i
företaget tillsammans med mig ska ta över företaget.
En sådan disposition kan jag inte göra. Jag har förvis-
so ett bekymmer utöver att jag har en laglottsin-
skränkning, och det är skatten. Jag tycker inom pa-
rentes att man ska ta bort skatt på arv. Då blir det
lättare över huvud taget att låta småföretag gå vidare.
Förvisso kan den som är duktig på juridik och liknan-
de redan i livet ta bort möjligheterna för bröstarvingar
genom att skapa stiftelser, om företaget inte är alltför
litet, som sedan sköter och driver företaget. Men jag
tycker att jag ska ha rätt som ägare till tillgångar att
förfoga över dem.
Jag är medveten om att om barnen är omyndiga
och jag är försörjningsskyldig kan det vara befogat.
Motionen går ut på att det är icke-försörjningspliktiga
barn - för vilka jag alltså har försörjningsplikt - som
är aktuella. Den går helt enkelt ut på att det är perso-
ner som själva är myndiga och kan ta hand om sitt.
Visst är det strid om arv och liknande, men det ska
väl inte ligga till grund för en lagstiftning som för-
hindrar en utveckling där jag själv får förfoga över
det jag till äventyrs har kunnat skapa och på det viset
på bästa sätt låta det få en fortsättning.
Det gör att jag tror att det kommer att bli mer de-
batt om det här i framtiden. Men jag tror inte att tiden
är mogen för att nu begära votering. Det kommer vi
också att spara tid på att slippa.